Ett tämligen värdelöst inlägg, men jag kände för att skriva något.
Jag är fortfarande helt såld på The Phantom of the Opera - vilket med tanke på att jag haft tillgång till Pirates of the Caribbean: At World’s End i en vecka utan att ens ha titta på filmen (bara bonusgrejerna) känns helt… fel. Men men. Jag känner mig själv, det går över. Tillräckligt iallafall.
Nåväl, en expansion till mitt tidigare inlägg. Jag kan nu konstatera att jag helt klart föredrar filmsoundtracket framför originalinspelningen (dvs musikalen). Skådisarna har inte samma range, de klarar inte alla toner, men det kan jag leva med. Framför allt så sjunger de på ett på ett sätt som är mer tillgängligt för mig, det är inte lika mycket operakänsla över det. Mer “vanlig” sång, liksom. Jag har ofta svårt för höga toner, höga röster - Håkan Hemlin’s insats i Nordman är perfekt, helt min stil. Inte så att jag inte gillar kvinnliga sångare, men det krävs lite mer, tja, substans. Och, speciellt när det gäller musik där texten är viktig, så föredrar jag att kunna höra vad som sjungs. (Vilket är något jag är notoriskt dålig på, tyvärr.) Kort sagt, filmmusiken är måhända musikaliskt undermålig jämfört med originalet, men trots detta mer behagligt för mig att lyssna på. Och det kan inte vara SÅ dåligt trots allt - min kära M har utan protester gått med på att lyssna på soundtracket upprepade gånger den senaste veckan. Ser fram emot att få honom att se filmen också.
Kan för övrigt tillägga att jag, efter att ha sett delar av filmen igen (och igen), blir mer och mer förtjust i Gerard Butlers insats som Erik. Inte helt perfekt röst och för lite missbildning (gissningsvis inte hans fel) vägs upp av riktigt riktigt bra skådespeleri. Och det ska inte underskattas, definitivt inte.
Har ingen annan sett filmen och har åsikter? 