Archive for February, 2008

Är folk verkligen så dumma eller inser de att de kan tjäna på att bli “kränkta”?

Wednesday, February 20th, 2008

Jag menar, ska man inte kunna kräva att en blivande svenskalärare* behärskar språket som denne ska undervisa i? Och är en minoritet automatiskt kränkt bara för att de är en minoritet Hur kan det vara kränkande om någon (läs här: läraren) inte lägger märke till ens sexuella läggning, och samtidigt vara lika kränkande om någon (läs igen: läraren) gör det?

Hon var en av de ansvariga för utredningen av denna affär. Hon har inte talat med läraren som anmäldes, berättar hon. För henne var det “glasklart att han var skyldig”. Inte heller talade hon med dem som ville ta honom i försvar, eftersom “definitionen av kränkning är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord.”

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det hela, men när nu Maciej Zaremba har skrivit så bra så refererar jag er vidare till de redan skrivna artiklarna, Först kränkt vinner och Tyst i klassen. Tredje delen kom idag och är lika läsvärd den, Jaktscener från Lärarhögskolan.

* Ja, så tycker jag faktiskt att det heter.

P.S. Häxbränningar i vår tid.

Monday, February 18th, 2008

Apropå hela det här ståhejet med att Nordman vill simulera en häxbränning på scen i melodifestivalen: VARFÖR INTE? Från vad jag har hört, och det verkar faktiskt vara den troligaste förklaringen (jag tar dessutom för givet att någon lyssnat igenom alla bidragen innan de accepterades och har rensat ut de mest “kränkande” bidragen…), så handlar texten INTE om hur bra det var att vi brände häxor, och hur lite värda kvinnor är, etc etc. Så hur är det kränkande? Hur kommer det fördärva våra barn och underminera kvinnornas ställning i samhället? Jag skulle tycka att det är BRA och VÄRDEFULLT när otäcka saker som hänt tidigare men förhoppningsvis inte kommer hända igen kan få komma upp till diskussion. Jag tvivlar på att bästa sättet att hindra att det händer igen (eller liknande saker) är att dölja att det någonsin hänt och försöka skydda barnen från allt som har med det att göra. Hade jag barn så skulle jag tycka att detta verkar vara ett ypperligt sätt att få igång en diskussion med barnen.

Jag måste erkänna att jag funderar lite på hur de föräldrar som ropar varg nu egentligen har uppfostrat sina barn, om de nu är så rädda för att barnen ifråga ska ta efter allt det de ser i en musikshow på tv.

Skulle det nu vara så att hela framträdandet inklusive text faktiskt glorifierar häxbrännandet så är det kanske lite dålig smak av gruppen, men förbjudas? Pfft.

(Sedan kan man ju kritisera att så mycket pengar ska satsas på melodifestivalen - i det här fallet tydligen totalt 120 000 kr, vara 40 000 betalas av SVT och resten av gruppen själva - men det är en helt annan diskussion. Hur mycket kostar inte alla de andra bidragen, månntro?)

Nordman - ungdomens ljuva minnen

Monday, February 18th, 2008

Jag älskar Nordmans musik. Så är det bara, älskar hejdlöst och ohämmat. De första två albumen, iallafall, Nordman och Ingenmansland; det tredje var rätt dåligt, och det senaste (Anno 2005) nästintill olyssbart - även om medlodifestivalens “Ödet var min väg” var rätt ok. Väntar med spänning på det som släpps om mindre än en månad (Djävul Eller Gud - låter ju lovande iallafall), kanhända har de återgått till sina rötter och producerat mer av den där underbara musiken.

Folk brukar säga att det inte är riktig folkmusik och att de inte gillar Håkans röst. Ok, det ÄR inte folkmusik. Det är liksom inte meningen heller. Jag gillar det ändå (och ja, jag gillar “riktig” folkmusik också). Och, jag råkar älska Håkans röst, men smaken är ju som baken, helt ok att inte gilla.

Fram tills att första skivan släpptes (1994) så lyssnade jag inte på musik. 11 år, och ingen koll, eller lust att lyssna, på musik alls. Men, när mamma entusiatiskt började prata om kusinbarnets nysläppta skiva så hängde jag på. Det var ju bra, ju. Nordman var alltså den första musik jag lyssnade på, på riktigt. Och, mer eller mindre den enda. Så var det också med andra skivan. Jag har underbara minnen av sommarstugan och Nordman, bilresor och Nordman, hemmastunder med Nordman. Nordman är min barndom, helt enkelt. (Kanhända associerar jag även Nordman litegrann med Moster Ingas helt makalösa köttbullar, och det skadar ju inte, om man säger så.)

Jag kan, kanske, eventuellt se vissa gemensamma drag mellan mina favoritlåtar: fina fraser, kanske lite cliché, och så. Kanhända skulle jag inte ha fallit för dem nu. Eller, jo, det hade jag nog. mycket har jag inte mognat på dryga tretton år. Jag gillar sådant här. Ljuset föll ner som ett hotfullt svärd. Hans ögon brann av den skräck han sett. Osv. Älskar hela texten till “Strömkarlen”, tex. Älskar texterna över huvud taget. Så Himla Bra.

Igår kväll satt jag och väntade på att klyftpotatisen skulle bli kvar, medan jag lyssnade på Nordman (favvislåtarna). Sambon gick motvilligt (tja, jag frågade väl inte egentligen) med på det - han är nämligen inte alls lika förtjust som jag. Fattar inte varför…

Jag tittar inte på melodifestivalen. Har visserligen ingen tv, men även om jag hade det så skulle jag inte titta. Värdelöst. Ska dock se till att lyssna på årets Nordmanlåt - något positivt med ståhejet iallafall.

Lyssningstips (dvs favoritlåtar):

Nordman
Under Norrskenet
Och Regnet Föll
Strömkarlen

Ingenmansland
På Mossen
Brudrovet
Främlingen

Vill man veta mer eller lyssna på lite låtar så kan man med fördel gå in på hemsidan och kolla runt.