Jag älskar Nordmans musik. Så är det bara, älskar hejdlöst och ohämmat. De första två albumen, iallafall, Nordman och Ingenmansland; det tredje var rätt dåligt, och det senaste (Anno 2005) nästintill olyssbart - även om medlodifestivalens “Ödet var min väg” var rätt ok. Väntar med spänning på det som släpps om mindre än en månad (Djävul Eller Gud - låter ju lovande iallafall), kanhända har de återgått till sina rötter och producerat mer av den där underbara musiken.
Folk brukar säga att det inte är riktig folkmusik och att de inte gillar Håkans röst. Ok, det ÄR inte folkmusik. Det är liksom inte meningen heller. Jag gillar det ändå (och ja, jag gillar “riktig” folkmusik också). Och, jag råkar älska Håkans röst, men smaken är ju som baken, helt ok att inte gilla.
Fram tills att första skivan släpptes (1994) så lyssnade jag inte på musik. 11 år, och ingen koll, eller lust att lyssna, på musik alls. Men, när mamma entusiatiskt började prata om kusinbarnets nysläppta skiva så hängde jag på. Det var ju bra, ju. Nordman var alltså den första musik jag lyssnade på, på riktigt. Och, mer eller mindre den enda. Så var det också med andra skivan. Jag har underbara minnen av sommarstugan och Nordman, bilresor och Nordman, hemmastunder med Nordman. Nordman är min barndom, helt enkelt. (Kanhända associerar jag även Nordman litegrann med Moster Ingas helt makalösa köttbullar, och det skadar ju inte, om man säger så.)
Jag kan, kanske, eventuellt se vissa gemensamma drag mellan mina favoritlåtar: fina fraser, kanske lite cliché, och så. Kanhända skulle jag inte ha fallit för dem nu. Eller, jo, det hade jag nog. Så mycket har jag inte mognat på dryga tretton år. Jag gillar sådant här. Ljuset föll ner som ett hotfullt svärd. Hans ögon brann av den skräck han sett. Osv. Älskar hela texten till “Strömkarlen”, tex. Älskar texterna över huvud taget. Så Himla Bra.
Igår kväll satt jag och väntade på att klyftpotatisen skulle bli kvar, medan jag lyssnade på Nordman (favvislåtarna). Sambon gick motvilligt (tja, jag frågade väl inte egentligen) med på det - han är nämligen inte alls lika förtjust som jag. Fattar inte varför…
Jag tittar inte på melodifestivalen. Har visserligen ingen tv, men även om jag hade det så skulle jag inte titta. Värdelöst. Ska dock se till att lyssna på årets Nordmanlåt - något positivt med ståhejet iallafall.
Lyssningstips (dvs favoritlåtar):
Nordman
Under Norrskenet
Och Regnet Föll
Strömkarlen
Ingenmansland
På Mossen
Brudrovet
Främlingen
Vill man veta mer eller lyssna på lite låtar så kan man med fördel gå in på hemsidan och kolla runt.
Jag gillar inte alls Nordman, men har trots det faktiskt sett honom live här i Lund för 10 år sen på Olympen. Anledningen var att jag drogs med dit på en dubbeldate.