Archive for September, 2008

bra idéer

Tuesday, September 30th, 2008

Igår hade jag bra bloggämnesidéer, idag är det tomt.

Gick till frisören på granngatan (vi bor bra - ALLT man behöver finns i närheten) idag och beställde tid för klippning imorgon. Jag har inte klippt mig sedan april, så det börjar bli dags… Tack vare balsammetoden så är dock håret riktigt trevligt ändå - och nu när jag sköljer håret med filtrerat vatten (aha! Ett bloggämne!) så är allt prima. Jag frågade frisörskan hur det funkade med hårtvätt och så (jag trodde hårtvätt innan klippning alltid ingick, men så gick jag till en annan frisör när jag flyttade till ny stad, där hon blev helt förfärad över att jag inte tvättat håret själv innan - som om jag kunde vetat det…) och iallafall, hon sa att hon helst tvättade det innan. Eftersom jag kör balsammetoden (typ iallafall, ibland har jag ju sulfatfritt schampoo) så vill jag inte ha några silikoner och mineraloljor i håret, och det är något som folk ofta tycker är lite skumt. Jag bet dock i det sura äpplet och berättade för henne att jag ville undvika silikoner och mineraloljor, och undrade om jag skulle ta med ett eget schampoo. Men, istället för attge mig en konstig blick och undra varför, sa hon helt enkelt inga problem, jag har flera olika och vi tar ett utan, typ. Woohoo! Kan det verkligen vara så att jag, när jag bara på måfå gick in hos närmaste frisör, faktiskt har lyckats hitta en som har lite koll på sådant där? Som inte tycker att det är helkonstigt med balsammetoden? (Inte så att min frisör i hemstaden verkade tycka att jag var så konstig, men fascinerad var hon, och hemskt förvånad över att det verkade funka). Vi får se imorgon. Kanske borde jag plocka ner grejer i väskan och ta med bara för att… eller så chansar jag på att hon faktiskt har något bra, och har hon det inte så får jag väl tvätta håret hemma sen.

Sedan är ju frågan också om man ska ge dricks… En del hävdar att man ska, en del hävdar att man inte ska. Å ena sidan så tycker jag att det är sjukt att man ska ge dricks , å andra sidan så vill jag ju hålla henne på gott humör - och är hon bra så kommer jag definitivt gå dit igen. Och det är bra mycket billigare där än vad jag är van vid i Sverige… Hmm, får väl se imorgon…

Varför!?!

Monday, September 29th, 2008

När man skriver saker på engelska så brukar man ibland dra samman ord: “It is” blir “it’s”, osv. Det används ofta och i stora lass. Folk lär sig det redan i skolan (fast engelskaundervisningen brukar ju bara vara bra, i och för sig…). Varför, undrar jag, är det så otroligt svårt för folk att använda rätt fjong när de drar samman orden?! Det ska vara “it’s”, inte “it´s”. Om man nu skulle ha missat den där tangenten på tangentbordet som sitter bredvid bokstaven ä och som delar plats med asterisken, så nog borde man förstå att något är fel när man trycker på den där tangenten mellan frågetecknet och backspace, eftersom man måste trycka TVÅ GÅNGER för att få önskad effekt. Trycker man bara en gång blir nämligen resultatet så här: itś. Ändå gör folk det. Och har man nu missat allt detta, nog kunde man väl fundera över varför fjongen lutar så där konstigt, istället för att vara nästintill vertikal. För att inte tala om att man kanske någon gång borde se vilket olidligt stort mellanrum det blir, när man använder ´ istället för ‘. Men nej. Det gör man inte. Man anstränger sig EXTRA MYCKET för att vara irriterande. Varför? Varför?! VARFÖR!?!

Englandsobservation #5

Monday, September 29th, 2008

England är ett land som passar mig vad gäller kläder och skor. Jag har gjort en massa billiga reafynd (fyllt upp garderoben med lite mer snygga, formella kläder - sådana som det förväntas att man har här). Marks&Spencer är en av favoritbutikerna - riktigt bra grejer, i dyraste laget ibland men även billigt står att finna, och så rear de ju ibland… ;-)

I Sverige så är det där med storlekar lite krångligt… Jag vacklar mellan 38 och 39 vad gäller skor, 36-40 vad gäller kläder, och byxor är ofrånkomligen för långa.

Här i Storbritannien har jag 5½ i skor, 12 i kläder (har nog 14 på något jag köpt, iofs…), och byxlängd “short” är precis lagom långt.

Här har de nämligen förstått det där med skostorlekar: 5 motsvarar 38 och 6 motsvarar 39. Men eftersom en del fötter ligger mitt emellan så har de även halvor också: 5,5 = 38,5 = perfekt för mig.

De har även förstått att människor är olika långa, och i princip alla byxor jag har sett (mestadels formal wear, iofs) finns i längderna short, regular och long. Jag är kort = byxlängd short = perfekt.

Jag har för övrigt alltid trott att formal wear skulle vara lite mer… tja… obekvämt. Varför vet jag inte. Men de två “formella” byxorna jag har är banne mig några av de bekvämaste jag har. Härligt!

Nya skor!

Sunday, September 28th, 2008

Igår var jag och Doktorn inne i stan för att handla skor. Och handla skor gjorde vi! Ett par till mig, och ett par till honom. Jämlikt värre!

Än så länge går det alldeles utmärkt att ha sommarsandalerna. Jag älskar sandaler - det är den bästa skosorten man kan ha på sig. Frisk luft åt fötterna  och helst inga strumpor alls, det är min filosofi! Nu börjar dock sommaren lida mot sitt slut (en del hävdar att det redan hänt, men jag sätter fingrarna i öronen och lallar på), och även om dagarna mestadels har varit varma och soliga så känns det i luften att det börjar bli höst. Luften har ingen värmebuffert kvar, det räcker med lite vind och hot om regn så blir det en smula småkallt åt fossingarna. Och, ja, sandaler har ju närmast per definition inget inbyggt skydd mot regn. Och, tja, vi bor i Storbritannien… Alltså: täckta skor = bra, nödvändigt, trevligt.

Jag har gympadojor, som är bekväma och (mer eller mindre) regntäta, och läderstövlar som är detsamma. Gympadojor för mindre eleganta sammanhang, och läderstövlar för mer eleganta sammanhang. Funkar utmärkt. Fast, det är ju praktiskt med ett mellanting också. Något som till skillnad från sandaler är täckt, som till skillnad från gympaskor är lite snyggare (och lite svalare, gärna), och något som inte har höga stövelskaft. Något man kan ha på sommaren istället för sandaler när det hotas om regn; något man kan ha på hösten när man inte vill ha gympaskor eller stövlar. Något att ha med snygga byxor på arbetsintervjuerna . Japp, sådana skor är inte lätta att hitta. I Sverige alltså. Här är det uppenbarligen en helt annan femma.

clarks

Tro det eller ej, men jag hittade mig de mest bekväma skor jag någonsin haft på mig (billigare än på hemsidan!). Clarks, en affär att lägga på minnet. Helt i mjukt och skönt läder, helt underbar innersula (urtagbar, ifall man vill lägga i en egen), mjuka och sköna, stötdämpande, underbar svikt, mjuka sulor, etc etc etc.Inte de snyggaste skor jag sett, men det vägs helt och hållet upp av bekvämligheten - och de funkar bra i alla situationer (utom festklädsel med kjol, förstås). Jag gick runt med dem inomhus igår (var enormt skönt för fötterna att gå runt i dem efter en runda på stan - fantastiskt!), litegrann i morse (kunde inte låta bli), och så till affären i dag när vi gick och handlade (trots att det var sandalväder). Det kan ha varit en slump, men jag hade varken ont i höften eller fötterna när jag gick. Spännande att se hur det funkar att gå lite längre! Lite dåligt samvete har man ju alltid när man köper skor som inte är alldeles jättebilliga, men som jag har lärt mig (liksom Björn nyligen) så är bra skor ovärderliga. Och jag längtar efter att få ha på mig dem igen! Sådant är härligt.

Skorna jag köpte (och med ‘jag köpte’ menar jag förstås ‘Doktorn köpte’ - men de är anpassade efter mina fötter, tack och lov ;-)) kommer dessutom fungera utmärkt som enda skor att ta med sig på den stundande lilla teaterresan: Love’s Labour’s Lost i Stratford-upon-Avon. Härligt!

PotC IIII

Saturday, September 27th, 2008

Goda nyheter! Ja, vad ska man säga, annat än YESSS!!! :-D

Alice i underlandet blir nog skoj den med. Tim burton + Johnny Depp = sevärd film.  Så är det bara.

Englandsobservation #4 + Anne Rice och hennes vampyrböcker

Friday, September 26th, 2008

Jag hade tänkt skriva något mer inspirerande ikväll, men jag är hemskans trött. Inhandlade dessutom Anne Rice’s Queen of the Damned idag, superbilligt på Oxfam (typ brittiska Myrornas), och när Doktorn sa att han tänkte lägga sig och läsa så kändes frestelsen att göra detsamma oemotståndlig. Jag läste första boken, Interview with a Vampire, när jag var liten (flera gånger faktiskt), men när jag för några år sedan började med andra boken (ja, Rice har ju skrivit en hel radda med böcker i vampyrserien. Hur många kan de vara nu? 17? Ingen aning, och orkar inte googla), The Vampire Lestat, så fastnade jag någonstans halvvägs och det blev aldrig av att jag läste färdigt.Nu råkar jag älska filmen Queen of the Damned, som visserligen ska bygga påbåde andra och tredje boken tror jag, men jag har ingen egentlig koll), och när jag bläddrade lite i boken på Oxfam och insåg att Jesse är med i den så kunde jag inte låta bli. Får se hur bra boken är. En vampyrs bekännelser måste vara århundradets mest överskattade bok, men det betyder ju inte att den är dålig. Och vampyrer… vem kan mostå dem?

Och ja, jag hade de första fem (tror jag) redan (på engelska), men de ligger givetvis magasinerade i Sverige. Att jag inte tog med demhit! Gah! Alldeles för många böcker som blev kvar istället för med (av naturliga skäl, men ändå). Tur det finns hur många billiga bokställen som helst i den här staden.

Vilket leder mig till englandsobservation nummer 4: boklådornas land. Det är gissningsvis vanligare förekommande i större städer, och jag har egentligen bara London och Cambridge att basera detta på, men England är i sanning boklådornas land. Kanske beror det på att det skrivs (antar jag) fler böcker på engelska än på svenska? Kanske är britterna bara mer angelägna om att bli av med gamla böcker istället för att låta dem stå och skräpa i bokhyllorna? Kanske hatar britterna böcker och säljer alla gamla presenter och gåvor? Vem vet. Jag tackar och njuter. Att kunna gå in i en bokaffär och inhandla en inbunden Pratchettbok för 99 p -  det är livet det. Eller en bok man länge letat efter för £2 eller £3, det händer för jämnan och det är livet det också. Japp, man reser hit med en bok och reser åter med hundra, så är det bara. Boklådornas land.

The Evil League of Evil

Friday, September 26th, 2008

The Evil League of Evil tar nu emot ansökningar, och vem bättre att söka in än allas vår käre Björn? (Käre Björn, detta är inte en förfrågan… det är en order.)

Vafalls? Inte sett Doctor Horrible’s Sing-Along Blog? Jag tror jag dånar…  Vilka är ni egentligen, läsare? Är det en orm jag närt vid min barm? Va? Va? VA? Herregud… ungdomen nuförtiden. Nej, det var bättre förr. När film var film och böcker… äh, jag tappade tråden. Det är nog bättre nu iallafall. Speciellt med tanke på att katastrofala misstag (till exempel, att inte ha sett Doctor Horrible) kan åtgärdas mer eller mindre lagligt (beroende på var man bor).

Apropå Doctor Horrible… Jag såg de två första avsnitten av House säsong 5 (har just börjat). Insåg inte hur mycket jag saknat serien förrän jag började titta nu. Härligt! Apropå apropået… Penny spelade patient. Hon var trevligare som Penny…

The Bjorn Identity

Thursday, September 25th, 2008

Jag har inte så mycket att säga just nu - eller snarare, jag är trött och ska sova, typ. Mer imorgon. Tills dess: läs Björns blogg, den är extremt läsvärd, trots att det är en metroblogg. Såså, shooo! *viftar med händerna i metrobloggens riktning*

uppslukad

Wednesday, September 24th, 2008

Jag har varit totalt uppslukad i böcker den senaste veckan (8 böcker på knappa sju dagar), så jag är väldigt efter i bloggande och bloggläsande och allt annat som har med datorn att göra. För att kunna läsa böckerna, som är e-böcker (lit-filer) så installerade jag Microsoft Reader via Wine, vilket fungerade alldeles utmärkt. Det finns enormt praktiska bokmärkesfunktioner, och kör man helskärm så blir det så att säga en boksida i mitten och sedan svart runt omkring. Mycket behagligt. Synd att jag inte kan få läsaren att köra pdf också, bara… Iallafall, i och med att jag läst på datorn så har jag liksom läst hela tiden jag suttit framför datorn - det är lättare att slita sig när valet står mellan att ha datorn i knät eller boken i knät, nu var valet datorn i knät eller datorn i knät, liksom…

Och jag undrar om jag inte lyckats dra på mig en förkylning också… vi får se imorgon, antar jag. Imorgon måste jag för övrigt släpa mig ut för att (förhoppningsvis) få ett National Insurance nummer, vilket jag behöver för att kunna göra en CRB-koll, vilket jag behöver för att överhuvudtaget få jobba med barn/äldre/whatever. Det kommer säkert vara dåligt väder… enda ljuspunkten (bortsett från att jag vill få mötet avklarat) är att jag på vägen cyklar förbi de söta korna som går lösa på gräsplätten mitt i stan. Trevligt! En av gräsplättarna, alltså. Det finns flera. Engelsmän gillar gräsplättar.

Sharpe

Saturday, September 20th, 2008

Ikväll såg jag och Doktorn Sharpe’s Rifles, den första i filmserien om Napoleonkrigssoldaten Richard Sharpe. Hornblower på land, liksom. Jag älskar Sharpefilmerna och har sett alla femton förut (Doktorn var kanske mer måttligt imponerad); ja, jag såg alla femton, älskar dem, tröttnade inte och vill se dem igen. Jag har dock all förståelse för de som gör. Jag gillar dem främst för stämningens skull: frogs & lobsters, tidigt 1800-tal, engelsmän (och irländare), ljuva brittiska dialekter, osv osv. Det finns mer som ger stämningen och som brukar vara med i sådana här filmer, men även om de är förutsägbara så tänker jag inte spoila er här. Jag gillar dessutom musiken - imorgon (idag är det för sent) kanske jag kan se hur det funkar med att lägga in youtube-videos här.

Jo, just det ja! Sharpe spelas av Sean Bean (Boromir, ni vet). Japp, “Still sharp.” *fniss* Han passar alldeles utomordentligt i rollen.

De första fjorton filmerna kom ut mellan 1993 och 1997. År 2006 kom en femtonde film, och senare i höst kommer ännu en. Ser fram emot det! Går inte att få nog.

Nu ska jag fortsätta läsa den enormt kassa bokserie som jag inte tycks kunna sluta läsa (japp, kan mycket väl vara orsaken till att jag inte bloggat tidigare idag eller igår). Sedan är det minnsan dags att sova. Imorgon väntar söndagsbrunch med te (fast detdricker jag i och för sig varje morgon), ägg och engelskt bacon - mums!