När man skriver saker på engelska så brukar man ibland dra samman ord: “It is” blir “it’s”, osv. Det används ofta och i stora lass. Folk lär sig det redan i skolan (fast engelskaundervisningen brukar ju bara vara så bra, i och för sig…). Varför, undrar jag, är det så otroligt svårt för folk att använda rätt fjong när de drar samman orden?! Det ska vara “it’s”, inte “it´s”. Om man nu skulle ha missat den där tangenten på tangentbordet som sitter bredvid bokstaven ä och som delar plats med asterisken, så nog borde man förstå att något är fel när man trycker på den där tangenten mellan frågetecknet och backspace, eftersom man måste trycka TVÅ GÅNGER för att få önskad effekt. Trycker man bara en gång blir nämligen resultatet så här: itś. Ändå gör folk det. Och har man nu missat allt detta, nog kunde man väl fundera över varför fjongen lutar så där konstigt, istället för att vara nästintill vertikal. För att inte tala om att man kanske någon gång borde se vilket olidligt stort mellanrum det blir, när man använder ´ istället för ‘. Men nej. Det gör man inte. Man anstränger sig EXTRA MYCKET för att vara irriterande. Varför? Varför?! VARFÖR!?!
Archive for September 29th, 2008
Varför!?!
Monday, September 29th, 2008Englandsobservation #5
Monday, September 29th, 2008England är ett land som passar mig vad gäller kläder och skor. Jag har gjort en massa billiga reafynd (fyllt upp garderoben med lite mer snygga, formella kläder - sådana som det förväntas att man har här). Marks&Spencer är en av favoritbutikerna - riktigt bra grejer, i dyraste laget ibland men även billigt står att finna, och så rear de ju ibland… 
I Sverige så är det där med storlekar lite krångligt… Jag vacklar mellan 38 och 39 vad gäller skor, 36-40 vad gäller kläder, och byxor är ofrånkomligen för långa.
Här i Storbritannien har jag 5½ i skor, 12 i kläder (har nog 14 på något jag köpt, iofs…), och byxlängd “short” är precis lagom långt.
Här har de nämligen förstått det där med skostorlekar: 5 motsvarar 38 och 6 motsvarar 39. Men eftersom en del fötter ligger mitt emellan så har de även halvor också: 5,5 = 38,5 = perfekt för mig.
De har även förstått att människor är olika långa, och i princip alla byxor jag har sett (mestadels formal wear, iofs) finns i längderna short, regular och long. Jag är kort = byxlängd short = perfekt.
Jag har för övrigt alltid trott att formal wear skulle vara lite mer… tja… obekvämt. Varför vet jag inte. Men de två “formella” byxorna jag har är banne mig några av de bekvämaste jag har. Härligt!