Idag blev vi utelåsta. Ytterligare en av engelsmännens “smarta” uppfinningar som de vägrar släppa (för fler exempel, se dubbla kranar eller heltäckningsmattor): dörrlås som man kan låsa, stänga, och som sedan inte går att öppna med nyckel. Bara inifrån. Vilket inte är till så stor hjälp om man står utanför.
(Det visade sig visserligen att vårt lås satt lite snett och därför gick extra lätt att låsa och stänga, det ska ta emot när man försöker göra det. Men iallafall.)
Efter en sväng till affärssamlingen i närheten kom vi således, hungriga, kissnödiga och trötta, hem till en dörr som inte gick att öppna.
Nyckeln går inte att vrida om. Panik!
Bara att traska till en närbelägen låssmed som jag visste hade 24-timmarsservice. Fast han hade tydligen stängt pga sjukdom. Jättebra.
Tur man bor i ett hyfsat civiliserat land iallafall! Stannade till på en av pubarna på vägen hem, fick låna telefonkatalogen av en hjälpsam bartender (efter diverse tips från gästerna), och ringde en dygnet runt-jourande låssmed. Talade med en mycket trevlig dam och låssmeden var på väg.
45 min skulle det ta, och jag var helt utsvulten, så vi stannade till på nästa pub och köpte ciabatta och öl. Dörren visade sig vara lättöppnad och låssmeden mycket trevlig, och vi fick dessutom hjälp med några av låsen på köksdörren som inte funkar eftersom någon idiot målat igen dem, och till råga på allt en nyckel till dem på köpet. Fast roligare kunde man ju haft för pengarna…
Väl inne så gav vi oss strax ut igen, för det var lite sent för att laga vettig mat och vi var utsvultna. Vi tog en kort liten sväng runt kvarteret och stannade på den femte puben till för att äta mat (finns ett antal till inom bekvämt krypavstånd). Gott! Vi var mycket gladare människor efter maten. 
