Archive for the ‘music’ Category

P.S. Häxbränningar i vår tid.

Monday, February 18th, 2008

Apropå hela det här ståhejet med att Nordman vill simulera en häxbränning på scen i melodifestivalen: VARFÖR INTE? Från vad jag har hört, och det verkar faktiskt vara den troligaste förklaringen (jag tar dessutom för givet att någon lyssnat igenom alla bidragen innan de accepterades och har rensat ut de mest “kränkande” bidragen…), så handlar texten INTE om hur bra det var att vi brände häxor, och hur lite värda kvinnor är, etc etc. Så hur är det kränkande? Hur kommer det fördärva våra barn och underminera kvinnornas ställning i samhället? Jag skulle tycka att det är BRA och VÄRDEFULLT när otäcka saker som hänt tidigare men förhoppningsvis inte kommer hända igen kan få komma upp till diskussion. Jag tvivlar på att bästa sättet att hindra att det händer igen (eller liknande saker) är att dölja att det någonsin hänt och försöka skydda barnen från allt som har med det att göra. Hade jag barn så skulle jag tycka att detta verkar vara ett ypperligt sätt att få igång en diskussion med barnen.

Jag måste erkänna att jag funderar lite på hur de föräldrar som ropar varg nu egentligen har uppfostrat sina barn, om de nu är så rädda för att barnen ifråga ska ta efter allt det de ser i en musikshow på tv.

Skulle det nu vara så att hela framträdandet inklusive text faktiskt glorifierar häxbrännandet så är det kanske lite dålig smak av gruppen, men förbjudas? Pfft.

(Sedan kan man ju kritisera att så mycket pengar ska satsas på melodifestivalen - i det här fallet tydligen totalt 120 000 kr, vara 40 000 betalas av SVT och resten av gruppen själva - men det är en helt annan diskussion. Hur mycket kostar inte alla de andra bidragen, månntro?)

Nordman - ungdomens ljuva minnen

Monday, February 18th, 2008

Jag älskar Nordmans musik. Så är det bara, älskar hejdlöst och ohämmat. De första två albumen, iallafall, Nordman och Ingenmansland; det tredje var rätt dåligt, och det senaste (Anno 2005) nästintill olyssbart - även om medlodifestivalens “Ödet var min väg” var rätt ok. Väntar med spänning på det som släpps om mindre än en månad (Djävul Eller Gud - låter ju lovande iallafall), kanhända har de återgått till sina rötter och producerat mer av den där underbara musiken.

Folk brukar säga att det inte är riktig folkmusik och att de inte gillar Håkans röst. Ok, det ÄR inte folkmusik. Det är liksom inte meningen heller. Jag gillar det ändå (och ja, jag gillar “riktig” folkmusik också). Och, jag råkar älska Håkans röst, men smaken är ju som baken, helt ok att inte gilla.

Fram tills att första skivan släpptes (1994) så lyssnade jag inte på musik. 11 år, och ingen koll, eller lust att lyssna, på musik alls. Men, när mamma entusiatiskt började prata om kusinbarnets nysläppta skiva så hängde jag på. Det var ju bra, ju. Nordman var alltså den första musik jag lyssnade på, på riktigt. Och, mer eller mindre den enda. Så var det också med andra skivan. Jag har underbara minnen av sommarstugan och Nordman, bilresor och Nordman, hemmastunder med Nordman. Nordman är min barndom, helt enkelt. (Kanhända associerar jag även Nordman litegrann med Moster Ingas helt makalösa köttbullar, och det skadar ju inte, om man säger så.)

Jag kan, kanske, eventuellt se vissa gemensamma drag mellan mina favoritlåtar: fina fraser, kanske lite cliché, och så. Kanhända skulle jag inte ha fallit för dem nu. Eller, jo, det hade jag nog. mycket har jag inte mognat på dryga tretton år. Jag gillar sådant här. Ljuset föll ner som ett hotfullt svärd. Hans ögon brann av den skräck han sett. Osv. Älskar hela texten till “Strömkarlen”, tex. Älskar texterna över huvud taget. Så Himla Bra.

Igår kväll satt jag och väntade på att klyftpotatisen skulle bli kvar, medan jag lyssnade på Nordman (favvislåtarna). Sambon gick motvilligt (tja, jag frågade väl inte egentligen) med på det - han är nämligen inte alls lika förtjust som jag. Fattar inte varför…

Jag tittar inte på melodifestivalen. Har visserligen ingen tv, men även om jag hade det så skulle jag inte titta. Värdelöst. Ska dock se till att lyssna på årets Nordmanlåt - något positivt med ståhejet iallafall.

Lyssningstips (dvs favoritlåtar):

Nordman
Under Norrskenet
Och Regnet Föll
Strömkarlen

Ingenmansland
På Mossen
Brudrovet
Främlingen

Vill man veta mer eller lyssna på lite låtar så kan man med fördel gå in på hemsidan och kolla runt.

The Phantom of the Opera - igen

Monday, November 19th, 2007

Ett tämligen värdelöst inlägg, men jag kände för att skriva något.

Jag är fortfarande helt såld på The Phantom of the Opera - vilket med tanke på att jag haft tillgång till Pirates of the Caribbean: At World’s End i en vecka utan att ens ha titta på filmen (bara bonusgrejerna) känns helt… fel. Men men. Jag känner mig själv, det går över. Tillräckligt iallafall.

Nåväl, en expansion till mitt tidigare inlägg. Jag kan nu konstatera att jag helt klart föredrar filmsoundtracket framför originalinspelningen (dvs musikalen). Skådisarna har inte samma range, de klarar inte alla toner, men det kan jag leva med. Framför allt så sjunger de på ett på ett sätt som är mer tillgängligt för mig, det är inte lika mycket operakänsla över det. Mer “vanlig” sång, liksom. Jag har ofta svårt för höga toner, höga röster - Håkan Hemlin’s insats i Nordman är perfekt, helt min stil. Inte så att jag inte gillar kvinnliga sångare, men det krävs lite mer, tja, substans. Och, speciellt när det gäller musik där texten är viktig, så föredrar jag att kunna höra vad som sjungs. (Vilket är något jag är notoriskt dålig på, tyvärr.) Kort sagt, filmmusiken är måhända musikaliskt undermålig jämfört med originalet, men trots detta mer behagligt för mig att lyssna på. Och det kan inte vara SÅ dåligt trots allt - min kära M har utan protester gått med på att lyssna på soundtracket upprepade gånger den senaste veckan. Ser fram emot att få honom att se filmen också.

Kan för övrigt tillägga att jag, efter att ha sett delar av filmen igen (och igen), blir mer och mer förtjust i Gerard Butlers insats som Erik. Inte helt perfekt röst och för lite missbildning (gissningsvis inte hans fel) vägs upp av riktigt riktigt bra skådespeleri. Och det ska inte underskattas, definitivt inte.

Har ingen annan sett filmen och har åsikter? :-P

The Phantom of the Opera

Monday, November 12th, 2007

Eftersom M är utomlands och jag kände mig lite ensam och smådeppig så såg jag på The Phantom of the Opera, det vill säga filmen från 2004 med Gerard Butler som Fantomen. Fantomen. Äsch, det låter så… fantomigt. Hero, kroppsstrumpa, djungel, liksom. Vi kallar honom vid namn istället, det är bättre. Gerar Butler som Erik, alltså. Berättelsen i sig själv är underbar, och musiken ska vi inte ens tala om. Perfekt film om man vill gråta lite för sig själv, perfekt musik att njuta av. Bland det vackraste någonsin.

Själva filmen var bra. Det jag skulle kunna klaga på är att det var lite för många, ehm, vad är motsatsen till flashback? Tja, för mycket nutid, helt enkelt. Själva historien som vi känner så väl igen är nämligen en (eller flera) flashbacks. Vi börjar i “nutid” (dvs ca 50 år efter själva historien), och genom ett helt fantastiskt grepp förs vi tillbaka till året då Christine blev operastjärna och Erik verkligen började gå utför. Det är mycket effektfullt att ibland påminnas om nutiden, men det görs någon gång för mycket, och rytmen bryts. Dock underbart, underbart, underbart.

Musiken. Ja, jag kan inte bedöma musik, har visserligen sett några musikaler och en opera men har knappast någon vana av det. Har dessutom inget särskilt bra musiköra, så mycket som kanske inte är “rent” går mig förbi. Jag har hört många klaga på skådespelarnas sång (ja, det är huvudskådespelarna själva som sjunger), men själv tycler jag det funkar riktigt bra. Det är vackert, oerhört vackert. Ibland kanske jag skulle vilja ha lite mer styrka i Christines sång, och ibland haltar Eriks röst litegrann - men på det stora hela, underbart. En del av de riktigt höga tonerna har tydligen sänkts ett hack för att underlätta för skådisarna, men det var inget jag märkte av alls, faktiskt. Christine låter vän, Erik passionerad. Det ligger något i det många säger, att Erik ska ha en helt perfekt röst, det hela bygger litegrann på det. Och visst hade jag å ena sidan önskat att de valde någon som verkligen verkligen kunde sjunga, men samtidigt kan jag inte tycka illa om Gerards prestation. Han funkade bättre som Dracula, javisst, men trots en lite svag inledning så fungerar han här med. Jag kanske kommer ha en annan åsikt när jag ser den igen, eller när lite tid har gått, men just nu är jag för awestruck för att inte älska filmen. M har delgett vissa tvivel över att se filmatiseringen, och med tanke på vad vissa säger om musiken är det kanske bra. Han skulle garanterat höra allt det där som inte jag hör. Samtidigt är det lite av ett eldprov - står den sig även utan perfekt sång?

Det mest störande är nog att Erik inte är så vanställd trots allt. Inte mer än att han kan skyla sig med ena handen. Och inte så att han är jobbig att titta på (även om han var oh så mycket sexigare som Dracula - lite synd, det). En sak har de dock lyckats med; när han står med ansiktet halvt i skugga i slutet och bara den vanställda sidan syns, då ser han riktigt galen ut. Bra spelat.

Sammanfattningsvis: jag skulle mycket väl kunna tänka mig att lyssna på bara soundtracket, jag kommer definitivt se den igen, och jag rekommenderar alla att göra det samma (åtminstone en gång :-P)!