Goda nyheter! Ja, vad ska man säga, annat än YESSS!!! 
Alice i underlandet blir nog skoj den med. Tim burton + Johnny Depp = sevärd film. Så är det bara.
Archive for the ‘entertainment’ Category
PotC IIII
Saturday, September 27th, 2008Englandsobservation #4 + Anne Rice och hennes vampyrböcker
Friday, September 26th, 2008Jag hade tänkt skriva något mer inspirerande ikväll, men jag är hemskans trött. Inhandlade dessutom Anne Rice’s Queen of the Damned idag, superbilligt på Oxfam (typ brittiska Myrornas), och när Doktorn sa att han tänkte lägga sig och läsa så kändes frestelsen att göra detsamma oemotståndlig. Jag läste första boken, Interview with a Vampire, när jag var liten (flera gånger faktiskt), men när jag för några år sedan började med andra boken (ja, Rice har ju skrivit en hel radda med böcker i vampyrserien. Hur många kan de vara nu? 17? Ingen aning, och orkar inte googla), The Vampire Lestat, så fastnade jag någonstans halvvägs och det blev aldrig av att jag läste färdigt.Nu råkar jag älska filmen Queen of the Damned, som visserligen ska bygga påbåde andra och tredje boken tror jag, men jag har ingen egentlig koll), och när jag bläddrade lite i boken på Oxfam och insåg att Jesse är med i den så kunde jag inte låta bli. Får se hur bra boken är. En vampyrs bekännelser måste vara århundradets mest överskattade bok, men det betyder ju inte att den är dålig. Och vampyrer… vem kan mostå dem?
Och ja, jag hade de första fem (tror jag) redan (på engelska), men de ligger givetvis magasinerade i Sverige. Att jag inte tog med demhit! Gah! Alldeles för många böcker som blev kvar istället för med (av naturliga skäl, men ändå). Tur det finns hur många billiga bokställen som helst i den här staden.
Vilket leder mig till englandsobservation nummer 4: boklådornas land. Det är gissningsvis vanligare förekommande i större städer, och jag har egentligen bara London och Cambridge att basera detta på, men England är i sanning boklådornas land. Kanske beror det på att det skrivs (antar jag) fler böcker på engelska än på svenska? Kanske är britterna bara mer angelägna om att bli av med gamla böcker istället för att låta dem stå och skräpa i bokhyllorna? Kanske hatar britterna böcker och säljer alla gamla presenter och gåvor? Vem vet. Jag tackar och njuter. Att kunna gå in i en bokaffär och inhandla en inbunden Pratchettbok för 99 p - det är livet det. Eller en bok man länge letat efter för £2 eller £3, det händer för jämnan och det är livet det också. Japp, man reser hit med en bok och reser åter med hundra, så är det bara. Boklådornas land.
The Evil League of Evil
Friday, September 26th, 2008The Evil League of Evil tar nu emot ansökningar, och vem bättre att söka in än allas vår käre Björn? (Käre Björn, detta är inte en förfrågan… det är en order.)
Vafalls? Inte sett Doctor Horrible’s Sing-Along Blog? Jag tror jag dånar… Vilka är ni egentligen, läsare? Är det en orm jag närt vid min barm? Va? Va? VA? Herregud… ungdomen nuförtiden. Nej, det var bättre förr. När film var film och böcker… äh, jag tappade tråden. Det är nog bättre nu iallafall. Speciellt med tanke på att katastrofala misstag (till exempel, att inte ha sett Doctor Horrible) kan åtgärdas mer eller mindre lagligt (beroende på var man bor).
Apropå Doctor Horrible… Jag såg de två första avsnitten av House säsong 5 (har just börjat). Insåg inte hur mycket jag saknat serien förrän jag började titta nu. Härligt! Apropå apropået… Penny spelade patient. Hon var trevligare som Penny…
uppslukad
Wednesday, September 24th, 2008Jag har varit totalt uppslukad i böcker den senaste veckan (8 böcker på knappa sju dagar), så jag är väldigt efter i bloggande och bloggläsande och allt annat som har med datorn att göra. För att kunna läsa böckerna, som är e-böcker (lit-filer) så installerade jag Microsoft Reader via Wine, vilket fungerade alldeles utmärkt. Det finns enormt praktiska bokmärkesfunktioner, och kör man helskärm så blir det så att säga en boksida i mitten och sedan svart runt omkring. Mycket behagligt. Synd att jag inte kan få läsaren att köra pdf också, bara… Iallafall, i och med att jag läst på datorn så har jag liksom läst hela tiden jag suttit framför datorn - det är lättare att slita sig när valet står mellan att ha datorn i knät eller boken i knät, nu var valet datorn i knät eller datorn i knät, liksom…
Och jag undrar om jag inte lyckats dra på mig en förkylning också… vi får se imorgon, antar jag. Imorgon måste jag för övrigt släpa mig ut för att (förhoppningsvis) få ett National Insurance nummer, vilket jag behöver för att kunna göra en CRB-koll, vilket jag behöver för att överhuvudtaget få jobba med barn/äldre/whatever. Det kommer säkert vara dåligt väder… enda ljuspunkten (bortsett från att jag vill få mötet avklarat) är att jag på vägen cyklar förbi de söta korna som går lösa på gräsplätten mitt i stan. Trevligt! En av gräsplättarna, alltså. Det finns flera. Engelsmän gillar gräsplättar.
Sharpe
Saturday, September 20th, 2008Ikväll såg jag och Doktorn Sharpe’s Rifles, den första i filmserien om Napoleonkrigssoldaten Richard Sharpe. Hornblower på land, liksom. Jag älskar Sharpefilmerna och har sett alla femton förut (Doktorn var kanske mer måttligt imponerad); ja, jag såg alla femton, älskar dem, tröttnade inte och vill se dem igen. Jag har dock all förståelse för de som gör. Jag gillar dem främst för stämningens skull: frogs & lobsters, tidigt 1800-tal, engelsmän (och irländare), ljuva brittiska dialekter, osv osv. Det finns mer som ger stämningen och som brukar vara med i sådana här filmer, men även om de är förutsägbara så tänker jag inte spoila er här. Jag gillar dessutom musiken - imorgon (idag är det för sent) kanske jag kan se hur det funkar med att lägga in youtube-videos här.
Jo, just det ja! Sharpe spelas av Sean Bean (Boromir, ni vet). Japp, “Still sharp.” *fniss* Han passar alldeles utomordentligt i rollen.
De första fjorton filmerna kom ut mellan 1993 och 1997. År 2006 kom en femtonde film, och senare i höst kommer ännu en. Ser fram emot det! Går inte att få nog.
Nu ska jag fortsätta läsa den enormt kassa bokserie som jag inte tycks kunna sluta läsa (japp, kan mycket väl vara orsaken till att jag inte bloggat tidigare idag eller igår). Sedan är det minnsan dags att sova. Imorgon väntar söndagsbrunch med te (fast detdricker jag i och för sig varje morgon), ägg och engelskt bacon - mums!
Onlinespel
Thursday, September 18th, 2008Jag har fastnat för onlinespel. Enkla, går att spela i linux utan krusiduller, och de är förvånansvärt välgjorda. Just nu är jag fast i Sonny - är inne på vad jag tror är sista banan, men bossen går inte att få död på. Än. Man spelar en zombie, Sonny, som inte riktigt blev en zombie, utan snarast verkar behållit sin mänsklighet även om kroppen… förzombiats. Slutsumman av det hela är att Sonny tvingas slås mot såväl zombies som militärer (och schamaner och diverse kreatur) eftersom han är varken eller, och de alla ser honom som fiender. Och, eftersom detta är ett datorspel så försöker han inte resonera fram en lösning utan det är slåss slåss slåss som gäller. Typiskt manligt. Men eftersom slagsmål är det som spelet går ut på så får man väl förlåta honom. I början kändes striderna alldeles för löjliga och enkla, men it grew on me, och jag är riktigt förtjust i spelet. Lite lagom mycket taktik, lite lagom mycket blod, lite kul grejer att leka med. Dessutom är det en rätt gullig backstory (Sonny försöker ta sig till civilisationen i förhoppningen att han ska hitta en lösning till sitt lilla zombieproblem; han har inget minne om vad som hände utan vaknar på en båt när spelet startar, och hans enda ledtråd är ett band som man förhoppningsvis kommer hitta en bandspelare till när man anländer till civilisationen), och lite dialog här och där, ibland riktigt kul. Får dessutom pluspoäng på att man kan spara spelet (gissningsvis sparas en cookie eller något sådant, verkar funka bra).
Ett annat zombiespel är The Last Stand 2, som jag inte tagit mig igenom (saknar sparafunktion, och de nedrans överlevarna lämnar mig i sticket…) men som är lite småkul. Roligare än ettan. Shoot & kill, essentially.
Shift, som har två uppföljare, är också kul. Ettan spelade jag igenom snabbt, det var mycket trevligt. Tvåan har jag inte tagit mig igenom (ingen sparafunktion, blir galen!), och trean har jag inte försökt mig på än.
Ett måste för spelsugna är Wink the Game. Jättegulligt (med sparafunktion!). Måste spelas med ljudet på - Wink låter så fruktansvärt gulligt. Det verkar som att meningen är att man ska smyga sig igenom spelet och ta sig förbi vakterna, men jag ignorerade det och dödade alla så fort jag kom åt. Funkade lika bra.
Sist men inte minst, Samorost. Ett helt underbart litet spel, totaly psykodeliskt. Ett sådant där peka-och-klickaspel, där man ska lista ut hur man löser problemet och i vilken ordning. Supersöt backstory också. Ettan är jättegullig, och tvåan är precis lika gullig men lite mer genomarbetad. Görkul! Rekommenderas skarpt! Ettan och första delen av tvåan är gratis, vill man spela andra halvan av tvåan lagligt så kan man köpa det på hemsidan, för strax under $7. Det känns som en mycket bra idé att stödja skaparna, eftersom de just nu håller på att utarbeta ytterligare ett spel (dock ej i samma universum), som kommer att släppas “på riktigt”. Hittar jag det till bra pris kommer jag definitivt att köpa det! Håll utkik efter Machinarium, gott folk.
Jag återkommer nog med fler speltips efter hand - beroende på hur mycket tid jag får till att spela.
P.S. Häxbränningar i vår tid.
Monday, February 18th, 2008Apropå hela det här ståhejet med att Nordman vill simulera en häxbränning på scen i melodifestivalen: VARFÖR INTE? Från vad jag har hört, och det verkar faktiskt vara den troligaste förklaringen (jag tar dessutom för givet att någon lyssnat igenom alla bidragen innan de accepterades och har rensat ut de mest “kränkande” bidragen…), så handlar texten INTE om hur bra det var att vi brände häxor, och hur lite värda kvinnor är, etc etc. Så hur är det kränkande? Hur kommer det fördärva våra barn och underminera kvinnornas ställning i samhället? Jag skulle tycka att det är BRA och VÄRDEFULLT när otäcka saker som hänt tidigare men förhoppningsvis inte kommer hända igen kan få komma upp till diskussion. Jag tvivlar på att bästa sättet att hindra att det händer igen (eller liknande saker) är att dölja att det någonsin hänt och försöka skydda barnen från allt som har med det att göra. Hade jag barn så skulle jag tycka att detta verkar vara ett ypperligt sätt att få igång en diskussion med barnen.
Jag måste erkänna att jag funderar lite på hur de föräldrar som ropar varg nu egentligen har uppfostrat sina barn, om de nu är så rädda för att barnen ifråga ska ta efter allt det de ser i en musikshow på tv.
Skulle det nu vara så att hela framträdandet inklusive text faktiskt glorifierar häxbrännandet så är det kanske lite dålig smak av gruppen, men förbjudas? Pfft.
(Sedan kan man ju kritisera att så mycket pengar ska satsas på melodifestivalen - i det här fallet tydligen totalt 120 000 kr, vara 40 000 betalas av SVT och resten av gruppen själva - men det är en helt annan diskussion. Hur mycket kostar inte alla de andra bidragen, månntro?)
Nordman - ungdomens ljuva minnen
Monday, February 18th, 2008Jag älskar Nordmans musik. Så är det bara, älskar hejdlöst och ohämmat. De första två albumen, iallafall, Nordman och Ingenmansland; det tredje var rätt dåligt, och det senaste (Anno 2005) nästintill olyssbart - även om medlodifestivalens “Ödet var min väg” var rätt ok. Väntar med spänning på det som släpps om mindre än en månad (Djävul Eller Gud - låter ju lovande iallafall), kanhända har de återgått till sina rötter och producerat mer av den där underbara musiken.
Folk brukar säga att det inte är riktig folkmusik och att de inte gillar Håkans röst. Ok, det ÄR inte folkmusik. Det är liksom inte meningen heller. Jag gillar det ändå (och ja, jag gillar “riktig” folkmusik också). Och, jag råkar älska Håkans röst, men smaken är ju som baken, helt ok att inte gilla.
Fram tills att första skivan släpptes (1994) så lyssnade jag inte på musik. 11 år, och ingen koll, eller lust att lyssna, på musik alls. Men, när mamma entusiatiskt började prata om kusinbarnets nysläppta skiva så hängde jag på. Det var ju bra, ju. Nordman var alltså den första musik jag lyssnade på, på riktigt. Och, mer eller mindre den enda. Så var det också med andra skivan. Jag har underbara minnen av sommarstugan och Nordman, bilresor och Nordman, hemmastunder med Nordman. Nordman är min barndom, helt enkelt. (Kanhända associerar jag även Nordman litegrann med Moster Ingas helt makalösa köttbullar, och det skadar ju inte, om man säger så.)
Jag kan, kanske, eventuellt se vissa gemensamma drag mellan mina favoritlåtar: fina fraser, kanske lite cliché, och så. Kanhända skulle jag inte ha fallit för dem nu. Eller, jo, det hade jag nog. Så mycket har jag inte mognat på dryga tretton år. Jag gillar sådant här. Ljuset föll ner som ett hotfullt svärd. Hans ögon brann av den skräck han sett. Osv. Älskar hela texten till “Strömkarlen”, tex. Älskar texterna över huvud taget. Så Himla Bra.
Igår kväll satt jag och väntade på att klyftpotatisen skulle bli kvar, medan jag lyssnade på Nordman (favvislåtarna). Sambon gick motvilligt (tja, jag frågade väl inte egentligen) med på det - han är nämligen inte alls lika förtjust som jag. Fattar inte varför…
Jag tittar inte på melodifestivalen. Har visserligen ingen tv, men även om jag hade det så skulle jag inte titta. Värdelöst. Ska dock se till att lyssna på årets Nordmanlåt - något positivt med ståhejet iallafall.
Lyssningstips (dvs favoritlåtar):
Nordman
Under Norrskenet
Och Regnet Föll
Strömkarlen
Ingenmansland
På Mossen
Brudrovet
Främlingen
Vill man veta mer eller lyssna på lite låtar så kan man med fördel gå in på hemsidan och kolla runt.
Inger Edelfeldt
Monday, November 26th, 2007Svårt att motivera sig att skriva, men här kommer iallafall ett smakprov av Inger Edelfeldts talangfulla novellskrivande:
“Du får absolut inte prata med främlingar”, sa mamman. Hon sa ordet “främlingar” så, att det drog en rysning genom Dittes kropp. En höst hade hon sugit på ett järnräcke för att känna hur det smakade. Precis så var smaken av ordet “främling”. Solen hade inte gått i moln, men vinden var smittad av ordet främling och kändes vassare.
Ur novellen “I fiskens mage”. Jag kan rekommendera 4 x Edelfeldt, fyra novellsamlingar samlade i en volym, för det ynka priset av 39 kr på AdLibris.
The Phantom of the Opera - igen
Monday, November 19th, 2007Ett tämligen värdelöst inlägg, men jag kände för att skriva något.
Jag är fortfarande helt såld på The Phantom of the Opera - vilket med tanke på att jag haft tillgång till Pirates of the Caribbean: At World’s End i en vecka utan att ens ha titta på filmen (bara bonusgrejerna) känns helt… fel. Men men. Jag känner mig själv, det går över. Tillräckligt iallafall.
Nåväl, en expansion till mitt tidigare inlägg. Jag kan nu konstatera att jag helt klart föredrar filmsoundtracket framför originalinspelningen (dvs musikalen). Skådisarna har inte samma range, de klarar inte alla toner, men det kan jag leva med. Framför allt så sjunger de på ett på ett sätt som är mer tillgängligt för mig, det är inte lika mycket operakänsla över det. Mer “vanlig” sång, liksom. Jag har ofta svårt för höga toner, höga röster - Håkan Hemlin’s insats i Nordman är perfekt, helt min stil. Inte så att jag inte gillar kvinnliga sångare, men det krävs lite mer, tja, substans. Och, speciellt när det gäller musik där texten är viktig, så föredrar jag att kunna höra vad som sjungs. (Vilket är något jag är notoriskt dålig på, tyvärr.) Kort sagt, filmmusiken är måhända musikaliskt undermålig jämfört med originalet, men trots detta mer behagligt för mig att lyssna på. Och det kan inte vara SÅ dåligt trots allt - min kära M har utan protester gått med på att lyssna på soundtracket upprepade gånger den senaste veckan. Ser fram emot att få honom att se filmen också.
Kan för övrigt tillägga att jag, efter att ha sett delar av filmen igen (och igen), blir mer och mer förtjust i Gerard Butlers insats som Erik. Inte helt perfekt röst och för lite missbildning (gissningsvis inte hans fel) vägs upp av riktigt riktigt bra skådespeleri. Och det ska inte underskattas, definitivt inte.
Har ingen annan sett filmen och har åsikter? 