ingentinget

Ikväll såg jag och Doktorn Sharpe’s Rifles, den första i filmserien om Napoleonkrigssoldaten Richard Sharpe. Hornblower på land, liksom. Jag älskar Sharpefilmerna och har sett alla femton förut (Doktorn var kanske mer måttligt imponerad); ja, jag såg alla femton, älskar dem, tröttnade inte och vill se dem igen. Jag har dock all förståelse för de som gör. Jag gillar dem främst för stämningens skull: frogs & lobsters, tidigt 1800-tal, engelsmän (och irländare), ljuva brittiska dialekter, osv osv. Det finns mer som ger stämningen och som brukar vara med i sådana här filmer, men även om de är förutsägbara så tänker jag inte spoila er här. Jag gillar dessutom musiken - imorgon (idag är det för sent) kanske jag kan se hur det funkar med att lägga in youtube-videos här.

Jo, just det ja! Sharpe spelas av Sean Bean (Boromir, ni vet). Japp, “Still sharp.” *fniss* Han passar alldeles utomordentligt i rollen.

De första fjorton filmerna kom ut mellan 1993 och 1997. År 2006 kom en femtonde film, och senare i höst kommer ännu en. Ser fram emot det! Går inte att få nog.

Nu ska jag fortsätta läsa den enormt kassa bokserie som jag inte tycks kunna sluta läsa (japp, kan mycket väl vara orsaken till att jag inte bloggat tidigare idag eller igår). Sedan är det minnsan dags att sova. Imorgon väntar söndagsbrunch med te (fast detdricker jag i och för sig varje morgon), ägg och engelskt bacon - mums!