När man skriver saker på engelska så brukar man ibland dra samman ord: “It is” blir “it’s”, osv. Det används ofta och i stora lass. Folk lär sig det redan i skolan (fast engelskaundervisningen brukar ju bara vara så bra, i och för sig…). Varför, undrar jag, är det så otroligt svårt för folk att använda rätt fjong när de drar samman orden?! Det ska vara “it’s”, inte “it´s”. Om man nu skulle ha missat den där tangenten på tangentbordet som sitter bredvid bokstaven ä och som delar plats med asterisken, så nog borde man förstå att något är fel när man trycker på den där tangenten mellan frågetecknet och backspace, eftersom man måste trycka TVÅ GÅNGER för att få önskad effekt. Trycker man bara en gång blir nämligen resultatet så här: itś. Ändå gör folk det. Och har man nu missat allt detta, nog kunde man väl fundera över varför fjongen lutar så där konstigt, istället för att vara nästintill vertikal. För att inte tala om att man kanske någon gång borde se vilket olidligt stort mellanrum det blir, när man använder ´ istället för ‘. Men nej. Det gör man inte. Man anstränger sig EXTRA MYCKET för att vara irriterande. Varför? Varför?! VARFÖR!?!
Archive for the ‘random’ Category
Varför!?!
Monday, September 29th, 2008kokosmjölk kokoschmölk
Wednesday, September 17th, 2008Förra veckan gick jag runt i standardaffären (ASDA, stor matvaruaffär, som ICA Maxi ungefär; finns ett Tesco en bit bort också) och hittade till min stora förvåning en annan sorts kokosmjölk än den jag brukar köpa. Det går åt rätt mycket kokosmjölk i det här hushållet - thaikycklingsoppa är för tillfället favoritmaten. Den jag brukar köpa är samma sort som även finns i Sverige: typ lila burk, Blue Dragon kanske? Något med Dragon iallafall. Den kostar på ASDA dryga 90p, och det brukar gå åt två 400 ml-burkar till en omgång mat. Men till min stora förvåning hittade jag alltså ett annat märke den här gången. Om jag orkade skulle jag gå ner och kolla upp vad det hette, men det orkar jag alltså inte. Får be Doktorn när han pallrar sig ner eller något. Iallafall, detta märke kom i lika stora burkar, men kostade endast 50p. Fattar ni, halva priset! Klart man slår till. Visst gav de kanske ett lite budgetaktikt intryck, men… Ni vet hur man tänker: hur dåligt kan det vara? Det är ju bara kokosmjölk. Yeah right. De berömda sista orden. Nu var i och för sig inte den här kokosmjölken giftig. Eller, det tror jag iallafall inte, men jag kände inte för att testa. Men den var dålig. Ja, jag skulle till och med sträcka mig så långt till att säga att den var oätlig. Jag började som vanligt - olja i woken, hackad ingefära, currypasta, och så fräsa lite, i med kyclingbitarna, låta dem steka till sig och sedan i med kokosmjölken och lite torkade limeblad. Hemligheten ligger i att låta allt koka ihop i någon timme eller så, då blir det hemskans gott och alla smakerna så att säga gifter sig med varandra. Eller det är iallafall vad som brukar hända. Denna gång skar sig kokosmjölken (som såg ok ut när jag öppnade burkarna, om än lite vattnigare än vad jag är van vid). Det var vattning och äckligt med kokosmjölksbitar i. Hemskt hemskt hemskt. Jag tänkte att det kanske skulle bli bättre om det fick koka ihop lite, det blev bara värre och jag hällde ut allt, sköljde rent kycklingen (man ville ju ha mat ikväll också) och började om från början igen. Med två riktiga burkar kokosmjölk.
Vad kan man då lära sig av det här? Jo, att budgetvaror inte är bra. Fast å andra sidan ger ett tillfälle ingen (bra) statistik, och det finns massor av bra budgetvaror trots allt (även om jag nu kommer att tänka på den andra budgetvaran jag köpte vid samma tillfälle: jordgubbssylten som verkar… sakna jordgubbar). Ja ja, det blir inga fler köp av budgetkokosmjölken iallafall.
igår, samt en liten englandsobservation (#3)
Wednesday, September 17th, 2008Jahapp, så bra gick det med ett inlägg om dagen. Jaja, jag får väl skriva två idag istället. Till mitt försvar så var igår en seg dag. Vaknade natten till igår med en sådan fruktansvärd huvudvärk, en sådan där där man inte längre kan höra sig själv tänka. Tack och lov hjälpte värktabletterna, och jag somnade om. För att sedan vakna strax innan 12. Behövde väl sova, kanske. Var hemskans stel och hade ont i axelpartiet större delen av dagen. Fick lite massage av Doktorn (tack!) och idag är det bättre.
Pallrade mig iväg och handlade igår, och blev återigen påmind om den engelska artigheten. Framför mig i kassan stod en kvinna, och framför henne en tant äldre dam, som behövde hjälp med att packa och som tog en hiskeligt lång tid på sig. När hon väl var kvar och det var dags för kvinnan framför mig få sina varor scannade, så bad kassörskan så hemskt mycket om ursäkt för att det hade tagit sådan tid. När det var min tur så bad on återigen om ursäkt - när hände detta senast i Sverige? Här bes det om ursäkt, man svarar att det är lugnt, och allt ÄR lugnt. Ingen kvarvarande irritation, för det är svårt att vara irriterat på folk som ber om ursäkt, iallafall när det gäller saker de inte riktigt kan hjälpa. I Sverige hade alla snarare blivit mer och mer irriterade, kassörskan hade varit jättestressad och alla hade varit sura, utan någon tanke på att be om ursäkt. Det är inte första gången detta händer, och ibland har till och med kunden (vars kort kanske strular eller något) bett oss i kön bakom om ursäkt för att det tar så lång tid.
Artighetens land, och jag gillar det.
nytag?
Sunday, September 14th, 2008Trist att erkänna, men ni har väl alla redan märkt det: jag är rätt dålig på att blogga. Det är ont om inlägg här, det är det. Vad göra, vad göra… Tja, något jag har bestämt mig för är att separera bloggen från all övrig internetaktivitet. Det vill säga, inga fler tankar om att “jag borde ju först svara på”… eller dylikt. Nej, jag ska skriva när jag känner för det, om jag känner för det, och om vad jag känner för. Tänkte även börja skriva om lite mer vardagsgrejer. Inte det roligaste att läsa om, kanske, men har man väl kommit igång och vant sig vid att skriva ofta så kommer förhoppningsvis det intressanta lite av sig självt sedan. Och det är ju inte som att jag egentligen saknar ämnen att skriva om… speciellt inte englandsrelaterade. Så, here goes:
Underbart väder både idag och igår. Soligt och (relativt) varmt. Kjol och linne, underbart. Jag och Doktorn tog en liten promenad både igår och idag. Idag bara runt kvarteret, längs några gator vi inte gått på förut. Trevligt. Igår kombinerat med affärsgående: bortom affärskomplexet gömmer sig en sådan där stor byggvaru-”vi-har-allt”-affär. Trevligt. Hade den trevliga bordslampan med blå fot på rea ( £3) bara funnits i säljex så hade det varit ännu trevligare. Fanns med röd fot, men de var inte lika snygga, och hade inte passatlika bra i köket. Nåväl, vi fick oss plugg och skruv iallafall, så nu hänger en väggljusstake i fejkgjutgärn (vad det nu kallas) ovanför eldstaden i vardagsrummet. Eller, på eldstaden snarare - den är teglad och genomgående från tak till golv.Går inte att använda, men är enormt trevlig ändå. Eldstaden alltså, ljusstaken går att använda. Det är jag iallafall helt säker på, och ämnar provtända ljusen ikväll för att bevisa det.
Gick även förbi PC World. Eee Pc 901. *dör*
Hmm, orden flyter när man inte försöker göra något vettigt med dem. Trevligt, för mig. Kanske även för er också. Eller något. Doktorn står i köket och lagar mat, dags att gå ner och kolla om det är färdigt snart. Luktar ljuvligt. Jag är hungrig.
Är folk verkligen så dumma eller inser de att de kan tjäna på att bli “kränkta”?
Wednesday, February 20th, 2008Jag menar, ska man inte kunna kräva att en blivande svenskalärare* behärskar språket som denne ska undervisa i? Och är en minoritet automatiskt kränkt bara för att de är en minoritet Hur kan det vara kränkande om någon (läs här: läraren) inte lägger märke till ens sexuella läggning, och samtidigt vara lika kränkande om någon (läs igen: läraren) gör det?
Hon var en av de ansvariga för utredningen av denna affär. Hon har inte talat med läraren som anmäldes, berättar hon. För henne var det “glasklart att han var skyldig”. Inte heller talade hon med dem som ville ta honom i försvar, eftersom “definitionen av kränkning är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord.”
Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det hela, men när nu Maciej Zaremba har skrivit så bra så refererar jag er vidare till de redan skrivna artiklarna, Först kränkt vinner och Tyst i klassen. Tredje delen kom idag och är lika läsvärd den, Jaktscener från Lärarhögskolan.
* Ja, så tycker jag faktiskt att det heter.
P.S. Häxbränningar i vår tid.
Monday, February 18th, 2008Apropå hela det här ståhejet med att Nordman vill simulera en häxbränning på scen i melodifestivalen: VARFÖR INTE? Från vad jag har hört, och det verkar faktiskt vara den troligaste förklaringen (jag tar dessutom för givet att någon lyssnat igenom alla bidragen innan de accepterades och har rensat ut de mest “kränkande” bidragen…), så handlar texten INTE om hur bra det var att vi brände häxor, och hur lite värda kvinnor är, etc etc. Så hur är det kränkande? Hur kommer det fördärva våra barn och underminera kvinnornas ställning i samhället? Jag skulle tycka att det är BRA och VÄRDEFULLT när otäcka saker som hänt tidigare men förhoppningsvis inte kommer hända igen kan få komma upp till diskussion. Jag tvivlar på att bästa sättet att hindra att det händer igen (eller liknande saker) är att dölja att det någonsin hänt och försöka skydda barnen från allt som har med det att göra. Hade jag barn så skulle jag tycka att detta verkar vara ett ypperligt sätt att få igång en diskussion med barnen.
Jag måste erkänna att jag funderar lite på hur de föräldrar som ropar varg nu egentligen har uppfostrat sina barn, om de nu är så rädda för att barnen ifråga ska ta efter allt det de ser i en musikshow på tv.
Skulle det nu vara så att hela framträdandet inklusive text faktiskt glorifierar häxbrännandet så är det kanske lite dålig smak av gruppen, men förbjudas? Pfft.
(Sedan kan man ju kritisera att så mycket pengar ska satsas på melodifestivalen - i det här fallet tydligen totalt 120 000 kr, vara 40 000 betalas av SVT och resten av gruppen själva - men det är en helt annan diskussion. Hur mycket kostar inte alla de andra bidragen, månntro?)
Nordman - ungdomens ljuva minnen
Monday, February 18th, 2008Jag älskar Nordmans musik. Så är det bara, älskar hejdlöst och ohämmat. De första två albumen, iallafall, Nordman och Ingenmansland; det tredje var rätt dåligt, och det senaste (Anno 2005) nästintill olyssbart - även om medlodifestivalens “Ödet var min väg” var rätt ok. Väntar med spänning på det som släpps om mindre än en månad (Djävul Eller Gud - låter ju lovande iallafall), kanhända har de återgått till sina rötter och producerat mer av den där underbara musiken.
Folk brukar säga att det inte är riktig folkmusik och att de inte gillar Håkans röst. Ok, det ÄR inte folkmusik. Det är liksom inte meningen heller. Jag gillar det ändå (och ja, jag gillar “riktig” folkmusik också). Och, jag råkar älska Håkans röst, men smaken är ju som baken, helt ok att inte gilla.
Fram tills att första skivan släpptes (1994) så lyssnade jag inte på musik. 11 år, och ingen koll, eller lust att lyssna, på musik alls. Men, när mamma entusiatiskt började prata om kusinbarnets nysläppta skiva så hängde jag på. Det var ju bra, ju. Nordman var alltså den första musik jag lyssnade på, på riktigt. Och, mer eller mindre den enda. Så var det också med andra skivan. Jag har underbara minnen av sommarstugan och Nordman, bilresor och Nordman, hemmastunder med Nordman. Nordman är min barndom, helt enkelt. (Kanhända associerar jag även Nordman litegrann med Moster Ingas helt makalösa köttbullar, och det skadar ju inte, om man säger så.)
Jag kan, kanske, eventuellt se vissa gemensamma drag mellan mina favoritlåtar: fina fraser, kanske lite cliché, och så. Kanhända skulle jag inte ha fallit för dem nu. Eller, jo, det hade jag nog. Så mycket har jag inte mognat på dryga tretton år. Jag gillar sådant här. Ljuset föll ner som ett hotfullt svärd. Hans ögon brann av den skräck han sett. Osv. Älskar hela texten till “Strömkarlen”, tex. Älskar texterna över huvud taget. Så Himla Bra.
Igår kväll satt jag och väntade på att klyftpotatisen skulle bli kvar, medan jag lyssnade på Nordman (favvislåtarna). Sambon gick motvilligt (tja, jag frågade väl inte egentligen) med på det - han är nämligen inte alls lika förtjust som jag. Fattar inte varför…
Jag tittar inte på melodifestivalen. Har visserligen ingen tv, men även om jag hade det så skulle jag inte titta. Värdelöst. Ska dock se till att lyssna på årets Nordmanlåt - något positivt med ståhejet iallafall.
Lyssningstips (dvs favoritlåtar):
Nordman
Under Norrskenet
Och Regnet Föll
Strömkarlen
Ingenmansland
På Mossen
Brudrovet
Främlingen
Vill man veta mer eller lyssna på lite låtar så kan man med fördel gå in på hemsidan och kolla runt.
Social fobi och hantverkare
Thursday, November 15th, 2007Jag tycker inte om folk. Jag är rädd för folksamlingar. Det vill säga, när det är fler än en person utöver mig själv. Jag undviker situationer där jag kan råka träffa på folk. Överdrivet stereotypt svensk: undvika grannar, inte prata med folk i onödan, etc etc. Jag kan hantera det hela, uppenbarligen: jag studerar, går och handlar, tar en tur på stan, har jobbat med barngrupper och inom hemtjänst, trivdes rätt bra som lärare till och med. Men det är till stor del ett rent inlärt beteende - den naturliga reaktionen är att fly. Det fungerar givetvis bättre med folk jag känner; jag tycker hemskt mycket om att träffa kompisar och bekanta, även flera åt gången. Men allra helst en i taget.
Jag undviker att gå utanför lägenheten om jag inte måste, det skulle inte falla mig in att gå ut med soporna om jag inte hade ett annat ärende också och alltså måste gå ut. Jag föredrar att handla på vägen hem så jag inte måste gå ut en gång till. Jag undviker att gå ut när det är mörkt; trodde länge att det berodde på just mörkret, men faktum är att jag inte har så mycket emot att gå ut när det är mörkt om vädret är ogästvänligt. Inte lika stor chans att träffa på andra människor om det ösregnar eller är 20 minus. Situationer som kräver att jag tar mig ut tenderar att dominera dagen. Har jag föreläsning eller ska jobba på eftermiddagen så försvinner förmiddagen också eftersom jag inte kan slappna av ordentligt. Beroende på aktivitet och dagsform, såklart.
Jag gillar nätter. Ingen som skulle få för sig att ringa på dörren, eller på annat sätt tränga sig på. Lugnt och stilla. Mörkt och skönt. Ensamhet. Stillhet. Balans.
Ganska ofta, känns det som, så inträffar det saker som gör att främmande människor behöver gå in i lägenheten. Speciellt hos min pojkvän, och eftersom jag tillbringar en stor del av min tid där så påverkar det såklart även mig. “Under de närmaste dagarna” så ska det komma hit några och kolla ventilationen. Det är sådär lagom luddigt och vagt, vilket innebär att jag hela veckan har gått omkring och varit nervös. Folk som går förbi på loftgången får mitt hjärta att slå fortare, och på morgonen när jag ligger i sängen och mornar mig (eller har vaknat tidigare än planerat och försöker somna om) så kan minsta ljud få mig att hoppa till. Inte nog med att de kan komma vilken dag som helst, de kan dessutom komma vilken j-a tid som helst. M försäkrade mig att de inte skulle komma innan åtta, men kan man verkligen lite på det? Och när slutar de egentligen? Fyra? Fem? Sex? Kvällspass? Jag kanske ska poängtera att jag inte har något emot hantverkare - de är oftast väldigt trevliga och så. Men det är främmande människor. På mitt revir. Inte bra.
Hmm… När man skriver ner det så här så låter det rätt konstigt. Rejält konstigt, faktiskt. Undrar om man borde skaffa hjälp för sådant här? Men jag klarar mig rätt bra. Det är en naturlig del av mitt liv, så att säga.
trött och förkyld
Wednesday, November 7th, 2007Ny blogg, tänkte jag. Hmm, blogg på egen domän, smart. Måste fixas. Satt och fixade. Blev sent. Inhalerade Bricanyl för att underlätta andningen. Fick bricanyldarr så att hela sängen skakade. Ok, överdrift… men darra, det gjorde jag. Kunde inte sova. Nu: trött trött trött. Fortfarande darrig, WTF!? Och hungrig. Ska alldeles strax ta mig te och smörgås, kanske se näst sista avsnittet av Rome under tiden. Började se första säsongen igen igår efter ett långt uppehåll, och såg två avsnitt på raken. Eller var det tre…? Iallafall, längtar till det sista och den berömda scenen. Sedan kanske föreläsning, om jag känner mig bättre efter frukost. Annars hemma och ta tag i dialektologi, c-uppsats och annat nödvändigt som inte kräver riktigt lika mycket energi som att ta sig iväg någonstans. Får se…
Dessutom: fixa domännamnet hit, fixa layout - är osäker på vilken jag ska ha, tänkte ta en färdig, orkar inte fixa egen nu - och göra den sökbar och så. Kanske lämna ut länken till någon också. Förutsatt att jag vill att någon ska läsa det (det är ju poängen med en blogg iofs), och förutsatt att någon kommer vilja läsa. De har iofs inget val om jag prackar på dem länken. Bwahahahahaha.