Archive for the ‘stupidity’ Category

religious door knocking

Friday, May 6th, 2011

Yesterday I was woken by knocking on the front door. I thought it would be the much awaited delivery of a package, and so rushed downstairs. Instead, I was greeted by two ladies, telling me they wanted to talk about the bible. I told them I wasn’t interested, but instead of, you know, actually listening to what I was saying one of the kept on talking. God is aware of what’s happening in the world, ba bla bla.

Now, normally I’m very polite, but this time they just rubbed me the wrong way.  And the lady just wouldn’t listen! She annoyed me to the point of me saying that “If your god exists, he doesn’t deserve to be worshipped.” To which she replied, “God isn’t an old man, -”. My “I don’t care” was ignored. She then tried to give me an information pack, which I said I didn’t want, and told her to save the paper. She insisted, I told her it’s a waste, she said “Oh, you never know”. Well, I do know. She was so persistent that her companion eventually said, exasperated, “She said NO, Edith.”. Then they left.

Not much point to this post, but the other lady’s comment was a bit funny. I really don’t mind religious people in general, not even those that come knocking on my door. To each their own, why would I deny them their belief? But when they refuse to listen to anything I say (and thus not even inviting the possibility of a discussion), I grow weary. Be gone with you.

I suppose what really bugs me is they way some people claim that everything in the bible is true and that God is good, ignoring all the evidence to the contrary.  God kills people for no good reason. And hello, fig tree!?!

The Joys of 3D Cinema

Saturday, November 6th, 2010

Yeah, yeah, I suck at updating every day. I’ve completely forgot, and got a shock this morning when I realised that it’s been three days since my last post. Oh well, I doubt anyone really cares. (apart from me, andI just can’t be bothered) ;-)

I’m kicking myself because I never went to see Resident Evil 4 3D at the cinema. I love those films, and I’m sure it would have been awesome in 3D. *sadness*

However, I’m gonna make sure we catch the last (weekend) showing of Legends of the Guardians 3D tomorrow. An animated film about barn owls in 3D. How can it not be good? Must see. There is just no way it isn’t worth seeing. (just like Resident Evil *more sadness*)

On a happier note, Amazon.co.uk had the first season of Supernatural really cheap; it arrived today. Yay! And M seems like like it (well, the first three episodes anyway, we’ll see what he thinks of the rest). Considering I think it’s like the best series ever (even after more than 5 seasons), that makes me happy.

Also, a piece of advice: if you’ve got a parrot and need to distract him/her - get some bubble wrap.

Caprica

Thursday, October 28th, 2010

Just a very short post (no spoilers), because I’m tired, but trying to keep to the a post a day thing.

Now, I like Caprica. It’s really good, clever, so much better than Battlestar Galactica (although the two series really shouldn’t be compared, they’re so different). A bit more complicated than the average series, so perhaps less accessible to the general public.

Anyhow, I came upon this today. I can’t believe they’re cancelling it! Or, rather, I can’t believe they’re canelling it without actually giving it a chance. You see, when Caprica first aired, they showed only a handful of episodes (I can’t remember how many, 7? 8?) before giving it a break and saying that it would return next year, in January or February I think. Then, they suddenly changed their minds and started airing the episodes a few weeks ago. And, now they’re compaining about lack of audience. Of course people hasn’t been watching it, most people didn’t even know it was on! You can’t just announce something, then change your minds without announcing it properly, and expect people to read your minds. And to make it worse, they’ve now taken it off the air, out of the blue, and are apparently planning on broadcasting the last five episodes sometime in the first quarter of 2011.Yeah, very specific. Way to go, SyFy!

And rather annoyingly, the last episode in the first batch was amazingly good. I couldn’t wait to watch the next one! But time went on and I kinda forgot about it a bit.And then, wham, the series started again. But then they’d kinda lost the magic of the previous episode. And now we’re gonna have to wait an unspecified amount of time to even get to watch the rest of the episodes. Yeah, nice. Doesn’t work with a character centric show, it really doesn’t.

I haven’t seen all of the broadcast episodes yet, but now I’m thinking I should probably wait until it’s finished before watching any more, before I get invested in the series again. It’s so disappointing, knowing that a series could have been so good, only to have it sliced and diced and ruined by the channel, or whoever makes the decisions. *coughFireflycough*

I begin anew

Wednesday, October 27th, 2010

I’ve decided (again) that I should write more often, so as a start, one entry per day, no matter how short.

Today’s entry is about the poor building standard of British houses, and how it can be improved. Install ventilation! Seriously, it is that easy. Jeeeez.

We’ve had mould in our bedroom ever since we moved to the new house. Not so fun. Landlady claims it must be due to the house having been empty for a month during summer. Condensation build up, you know. Seriously? Nah, not even the builder that came today to fix it believed it. But, mould is now gone and everything is sorted, and we’re really really happy they agreed to do something about it.

Now all we need is a fan driven dehumidifyer, and we might be able to get rid of the condensation on the windows every morning (despite double glazing) and the washing might actyally, you know, dry properly. (no, keeping the window open doesn’t seem to help. Maybe because it’s been raining so much…)

Ok, writing done. I had a lovely walk today exploring the local cemetary, in sunlight and warmth, everything just starting to go autumny. So, next up: old and new in the cemetary.

27 år och piratpartist

Wednesday, June 9th, 2010

Idag fyller jag 27 år och detta firas bland annat genom att jag för första gången går med i ett politiskt parti.

Jag vill inte lägga mig i politik, dels för att jag inte kan något om det och dels för att jag inte ORKAR bry mig. (jag menar, jag är ju en sådan där lat UNG människa)  Men nu har det gått för långt. Det handlar inte längre om “tråkpolitik”: vi vill lägga pengar på VÅRDEN för den är VIKTIG och SKOLAN är också VIKTIG så den vill vi SATSA PÅ och DE ÄLDRE måste få det BÄTTRE och FÖRSVARET måste vi GÖRA NÅGOT ÅT och FOLK ska få JOBB för det är BRA och så vidare och så vidare. Jag menar inte att allt det inte är viktigt, för det är det. Otroligt viktigt till och med. Men för mig som hyfsat ignorant privatperson så påverkar det inte mig så mycket. Som student kanske jag skulle få några kronor extra, som anställd kanske likaså, och pensionen skulle kanske bli lättare att klara. Mina framtida barn skulle kanske kunna gå i en vettigt skola och lära sig vettiga saker. Men det är så mycket flum. Och de olika partierna är i princip lika flummiga; en del är hemskt mycket bättre än andra, men för mig i min vardag så spelar det egentligen ingen jätteroll vem som har makten de närmaste fyra åren. De förändringar som görs är i allmänhet såpass små att de inte gör så stort avtryck, trots allt. De är steg i en riktning, men inte mycket mer. (notera att detta är en generalisering, och jag hoppas att de som känner sig enormt påverkade av den nuvarande politiken inte tar illa upp)

Men nu har det ändrats. Helt plötsligt handlar politiken om något viktigt, något nutida. Helt plötsligt påverkar den våra liv NU. Och dessutom på ett enormt negativt sätt.

Brevhemligheten avskaffas, vi ska alla avlyssnas, man är dömd redan innan man döms i domstol och jävig, det kan man ju själv avgöra om man är. Och Säpo, de är så högt uppe i maktrangordningen att de är orörbara. Detta trots att de officiellt bedömts som inkompetenta. Vari ligger rimligheten, undrar  jag?

I förra valet röstade jag på alliansen. Vi vet ju alla hur bra det gick. Att jag nu är (passiv) medlem i Piratpartiet innebär inte att jag per automatik kommer rösta på dem i höst. Men det innebär att jag skulle gör det om det var val idag, och det innebär att jag inte tror att något av de andra partierna kommer göra något som kommer få mig att vilja rösta på dem istället. Men de får hemskt gärna motbevisa mig! Inte mig emot, inte alls.

(för trots att jag bor i Storbritannien så får jag ju faktiskt fortfarande rösta i Sveriges regeringsval)

Jag skrev merparten av denna text för ungefär en månad sedan, och hade tänkt att finslipa den och göra den riktigt bra. Men nu är jag ju som sagt en sådan där lat odugling, så jag orkar inte. Det, och så är jag hemskt däst efter födelsedagsmiddagen på tre rätter (italienska restaurangen ASK i Cambridge, rekommenderas starkt!), pippi håller på och äter upp min kalender och jag måste på toa.Dessutom är jag trött på att folk ändå inte fattar. Jag inbillar mig inte att det här inlägget mirakulöst kommer ändra folks inställning. Men jag känner att det är dags att en gång för alla ta ställning, för den riktning vi är på väg i är inte den jag vill gå.

Rösträtt och rösta rätt

Tuesday, June 16th, 2009

Gör inte misstaget att tro att alla som röstade på Piratpartiet i EP-valet är unga män. Jag vet flera “äldre” ( dvs 30+) män som röstade på det enda vettiga alternativet i den farsartade politikvärld vi lever i, och själv gjorde jag likadant, som den hyfsat unga kvinna jag är. Visst, jag kan gott erkänna att jag är enormt förtjust i både dator och internet, men jag faller nog inte inom den stereotypa datornördsbilden som de flesta verkar ha - ja, förutom de som tror att alla piratpartister automatiskt är våldtäktsmän, då. Jag är för övrigt ingen student heller. Och inte bor jag i Sverige för tillfället.

De flesta som jag diskuterat EP-valet med som inte röstade på Piratpartiet gjorde det inte för att de inte tycker intregiteten är viktig, utan för att de inte känner att de kan stå för allt som PP står för. Vilket osökt får mig att undra över om de själva står för precis allt som partiet de valde istället tycker - känns ganska tveksamt, eller hur? Men jag förstår tveksamheten i att legitimera ett parti som i vissa aspekter helt tycks sakna bromsar. Hur kan de fått för sig att ingen ska få betalt för sitt arbete någonsin? Jag är helt med på att det kostar enormt mycket pengar att spela in en film, och de pengarna måste fås ttillbaka på något sätt. Det jag vänder mig emot är oviljan att anpassa sig till verkligheten - och så frstås det enorma hot mot den presonliga integriteten som dagens politik utgör. FRA, IPRED… vad kommer härnäst?

Varför rösta för ett parti som har såpass extrema åsikter då? Ja, en rätt stor del av mig vill svara med det gamla stereotypa kvinnosvaret: om du inte vet det så tänker jag inte berätta det för dig! Det borde vara så självklart. Självklart på ett alldeles naturligt sätt och inte på det där gamla dumma jag-tänker-inte-förklara-för-dig-om-du-inte-fattar-själv-sättet. Men det finns en enormt stor generationsklyfta inom dagens väljare - en del har i stort sett växt upp med internet, en del (däribland jag själv) minns tiden innan internet men har tagit till hela internetidén som fisk till vatten och ser nu internet som något självklart, en del har levt utan internet en stor del av sitt liv och förstår kanske inte riktigt grejen med det. Och en del orkar inte bry sig. Det borde vara upp till oss i mellangenerationen (en stor generalisering här, men vi kanske inte ska se det som åldersgenerationer utan tankesätt?) att förklara och visa. De som helt vuxit upp med internet har säkert lika svårt att förstå “gamlingarna som inte fattar något” som gamlingarna har att förstå de unga. Borde inte vi som sett båda sidorna av internet, både livet utan och livet med, vara de som medlar? Jag hoppas att Piratpartiet kan hjälpa till med det, och att inte “de unga” får allt utrymme. Jag lever trots allt i tron att alla kan förstå hur fantastiskt internet är, vilka oerhörda möjligheter som finns. Fast så är jag väl kanske mer ung än gammal…

På något sätt måste vi sätta ner foten och visa att det inte är acceptabelt att strunta i integritetsfrågorna, att vi inte tänker ta det liggande. Oavsett vad man tycker om själva FRA-frågan så torde Reinfeldt och co’s beteende gentemot sina medpartister väcka upprördhet - att mobba ut eller hindra någon från att rösta som den vill är så långt ifrån acceptabelt man kan komma. Ochh övervakningen… snälla, erkänn att ni skötte det fel och gör något för att rädda det hela! Helst innan nästa riksdagsval, tack. Om man inte kan rösta på Socialdemokraterna för att, tja, man vill Sveriges bästa (och då ryker faktiskt vänsterpartiet och Miljöpartiet, ledsen), men inte kan rösta på något av de borgerliga alternativen, vad finns kvar? Piratpartiet? Jag gör det som krävs, och jag är nog inte ensam.

My Cup of Tea skriver tänkvärt om valvåndan, och jag tar mig friheten att citera ett kort stycke här:

För det är ju så, att vi röstar inte i ett vakuum, och röstning enligt det kategoriska imperativet är vare sig möjligt eller önskvärt. Jag skulle inte rösta på Piratpartiet om jag trodde att det skulle leda till att de ensamma fick bestämma om allt i egen majoritet. Men den situationen är helt hypotetisk. Verkligheten  är att Piratpartiet kan få ett, eller med lite tur två, mandat, och de kommer att verka i en politisk verklighet där även moderater, folkpartister, socialdemokrater och så vidare har inflytande. Sett ur det perspektivt ter det sig alls icke problematiskt att rösta på Piratpartiet, trots även starka associationer. Sannolikheten att Piratpartiet kommer att kunna ställa till skada är helt enkelt mycket mindre än sannolikheten för att det kan göra en viss och välbehövlig nytta i några mycket viktiga frågor.

Mer om det kategoriska imperativet finns på Copyriot. Och mer läsvärt om Piratpartiet och gammelpartierna hos Henrik Alexandersson här och här. Faktum är att det finns gott om underbara skrivare som skriver tänkvärda saker på internet - det är en del av tjusningen med det. Och precis som med gammelmedia så får man skilja agnarna från vetet - jag ser inget problem med det. Problemet i det fallet ligger nog hos de som ser internet som något slags orakel där allt är sant. Jag undrar om de tror på allt som står i pappers-Aftonbladet också?

Stort tack till Johan Ingerö, vars bloggpost gjorde att jag fick upp ångan och faktiskt satte mig ner och skrev av mig lite. Min första riktigt politiska bloggpost, tror jag nog. Och ett ämne som förtjänar mer tid och kunskap än vad jag har givit det här.

Och du, Annika Qarlsson, jag får inte heller ihop det - tycker centerpartiet att integritet är viktig eller tycker de inte det???

utelåsta

Saturday, April 25th, 2009

Idag blev vi utelåsta. Ytterligare en av engelsmännens “smarta” uppfinningar som de vägrar släppa (för fler exempel, se dubbla kranar eller heltäckningsmattor): dörrlås som man kan låsa, stänga, och som sedan inte går att öppna med nyckel. Bara inifrån. Vilket inte är till så stor hjälp om man står utanför.

(Det visade sig visserligen att vårt lås satt lite snett och därför gick extra lätt att låsa och stänga, det ska ta emot när man försöker göra det. Men iallafall.)

Efter en sväng till affärssamlingen i närheten kom vi således, hungriga, kissnödiga och trötta, hem till en dörr som inte gick att öppna.

Nyckeln går inte att vrida om. Panik!

Bara att traska till en närbelägen låssmed som jag visste hade 24-timmarsservice. Fast han hade tydligen stängt pga sjukdom. Jättebra.

Tur man bor i ett hyfsat civiliserat land iallafall! Stannade till på en av pubarna på vägen hem, fick låna telefonkatalogen av en hjälpsam bartender (efter diverse tips från gästerna), och ringde en dygnet runt-jourande låssmed. Talade med en mycket trevlig dam och låssmeden var på väg.

45 min skulle det ta, och jag var helt utsvulten, så vi stannade till på nästa pub och köpte ciabatta och öl. Dörren visade sig vara lättöppnad och låssmeden mycket trevlig, och vi fick dessutom hjälp med några av låsen på köksdörren som inte funkar eftersom någon idiot målat igen dem, och till råga på allt en nyckel till dem på köpet. Fast roligare kunde man ju haft för pengarna…

Väl inne så gav vi oss strax ut igen, för det var lite sent för att laga vettig mat och vi var utsvultna. Vi tog en kort liten sväng runt kvarteret och stannade på den femte puben till för att äta mat (finns ett antal till inom bekvämt krypavstånd). Gott! Vi var mycket gladare människor efter maten. :-P

Scones eller inte scones, det är frågan

Saturday, April 4th, 2009

Dagsnoteringar i punktform:

  • Jag jobbade idag. Det var 16 grader varmt i skuggan, solsken och blå himmel, vi var i parken och barnen var glada och lugna. Härligt!
  • Jag bakade scones idag. Flera gånger. Testade nytt recept. Gjorde en sats, satte in dem i ugnen, diskade och gjorde i ordning, vi satte oss till bords och skulle äta, vi upptäckte att de var alldeles degiga, ytterligare tid i ugnen till ingen nytta. Skam den som ger sig! Gjorde en till sats (efter att ha torkat disken), satte in dem i ugnen, diskade och gjorde iordning, tittade på teskedsmåttet och insåg att det inte var ett teskedsmått utan en fjärdedels teskedsmått, aka kryddmått (finns det ingen motsvarighet till kryddmått i engelskan?), slutsats: för lite bakpulver, andra satsen kommer bli lika dålig som den första. Gjorde en tredje sats (efter att ha torkat disken), diskade det som hanns med innan varmvattnet tog slut, vi satte oss till bords, vi upptäckte att det var väldigt salta scones, knappt ätliga, slutsats: dåligt recept. Pernilla, kan du maila mig ditt recept?
  • Jag är trött. The Day After Tomorrow går på tv. Magnus har inte sett den. Vi spelar in den. Jag trött. Vi se. Snart. Zzzzzzzzz.

Förbannade hicka!

Friday, March 20th, 2009

Idag har jag haft hicka fyra (4) gånger. Jag skämtar inte. Först efter lunch, sedan två gånger under eftermiddagens 3.5-timmes arbetspass, och sedan igen på väg hem. Och så igår kväll innan jag somnade. Långa hickomgångar också, 10+ minuter.

Gah.

Missbedömning

Thursday, October 30th, 2008

Häromveckan var jag och Doktorn på Oxfam (vi brukar gå förbi där med jämna mellanrum om vi är i närheten, ifall de fått in något bra), och jag förälskade mig i en tavla. Och eftersom den bara kostade £2 så gick Doktorn med på att köpa den. Ja tänka sig, det är ett djur på den. :-P

Horace (tavla)

Kan inte låta bli att älska den. På baksidan står “HORACE by Julia Hawkins”. Min slutsats är därför att sjöhästen heter Horace. Gulligt!

Färgerna passar bra in i matrummer där vi råkar ha en tom vägg som Horace skulle passa utmärkt på. Bredvid köket, som går lite i blått (finns ingen dörr till köket utan bara ett stort valv, eller vad man ska kalla det), och liksom mellan de blå gardinerna på en annan vägg och kudden med blå detaljer som ligger i stolen/fåtöljen i hörnet. Perfekt!

Eftersom vi tänkte att tavlan skulle passa bäst precis mitt på väggen (eller väggpartitionen, mellan köksingången och ett fönster), så tog jag ett måttband och mätte nogsamt upp hur bred väggpartitionen var. Detta delade jag sedan på två, för att få reda på var kroken skulle fästas. Eftersom jag ändå är hyfsat bra på matte så gjorde jag uträkningen i huvudet; lätt som en plätt!

Horace on the wall

Jag räknade fel på 10 cm. Attans också.