Archive for the ‘stupidity’ Category

Rösträtt och rösta rätt

Tuesday, June 16th, 2009

Gör inte misstaget att tro att alla som röstade på Piratpartiet i EP-valet är unga män. Jag vet flera “äldre” ( dvs 30+) män som röstade på det enda vettiga alternativet i den farsartade politikvärld vi lever i, och själv gjorde jag likadant, som den hyfsat unga kvinna jag är. Visst, jag kan gott erkänna att jag är enormt förtjust i både dator och internet, men jag faller nog inte inom den stereotypa datornördsbilden som de flesta verkar ha - ja, förutom de som tror att alla piratpartister automatiskt är våldtäktsmän, då. Jag är för övrigt ingen student heller. Och inte bor jag i Sverige för tillfället.

De flesta som jag diskuterat EP-valet med som inte röstade på Piratpartiet gjorde det inte för att de inte tycker intregiteten är viktig, utan för att de inte känner att de kan stå för allt som PP står för. Vilket osökt får mig att undra över om de själva står för precis allt som partiet de valde istället tycker - känns ganska tveksamt, eller hur? Men jag förstår tveksamheten i att legitimera ett parti som i vissa aspekter helt tycks sakna bromsar. Hur kan de fått för sig att ingen ska få betalt för sitt arbete någonsin? Jag är helt med på att det kostar enormt mycket pengar att spela in en film, och de pengarna måste fås ttillbaka på något sätt. Det jag vänder mig emot är oviljan att anpassa sig till verkligheten - och så frstås det enorma hot mot den presonliga integriteten som dagens politik utgör. FRA, IPRED… vad kommer härnäst?

Varför rösta för ett parti som har såpass extrema åsikter då? Ja, en rätt stor del av mig vill svara med det gamla stereotypa kvinnosvaret: om du inte vet det så tänker jag inte berätta det för dig! Det borde vara så självklart. Självklart på ett alldeles naturligt sätt och inte på det där gamla dumma jag-tänker-inte-förklara-för-dig-om-du-inte-fattar-själv-sättet. Men det finns en enormt stor generationsklyfta inom dagens väljare - en del har i stort sett växt upp med internet, en del (däribland jag själv) minns tiden innan internet men har tagit till hela internetidén som fisk till vatten och ser nu internet som något självklart, en del har levt utan internet en stor del av sitt liv och förstår kanske inte riktigt grejen med det. Och en del orkar inte bry sig. Det borde vara upp till oss i mellangenerationen (en stor generalisering här, men vi kanske inte ska se det som åldersgenerationer utan tankesätt?) att förklara och visa. De som helt vuxit upp med internet har säkert lika svårt att förstå “gamlingarna som inte fattar något” som gamlingarna har att förstå de unga. Borde inte vi som sett båda sidorna av internet, både livet utan och livet med, vara de som medlar? Jag hoppas att Piratpartiet kan hjälpa till med det, och att inte “de unga” får allt utrymme. Jag lever trots allt i tron att alla kan förstå hur fantastiskt internet är, vilka oerhörda möjligheter som finns. Fast så är jag väl kanske mer ung än gammal…

På något sätt måste vi sätta ner foten och visa att det inte är acceptabelt att strunta i integritetsfrågorna, att vi inte tänker ta det liggande. Oavsett vad man tycker om själva FRA-frågan så torde Reinfeldt och co’s beteende gentemot sina medpartister väcka upprördhet - att mobba ut eller hindra någon från att rösta som den vill är så långt ifrån acceptabelt man kan komma. Ochh övervakningen… snälla, erkänn att ni skötte det fel och gör något för att rädda det hela! Helst innan nästa riksdagsval, tack. Om man inte kan rösta på Socialdemokraterna för att, tja, man vill Sveriges bästa (och då ryker faktiskt vänsterpartiet och Miljöpartiet, ledsen), men inte kan rösta på något av de borgerliga alternativen, vad finns kvar? Piratpartiet? Jag gör det som krävs, och jag är nog inte ensam.

My Cup of Tea skriver tänkvärt om valvåndan, och jag tar mig friheten att citera ett kort stycke här:

För det är ju så, att vi röstar inte i ett vakuum, och röstning enligt det kategoriska imperativet är vare sig möjligt eller önskvärt. Jag skulle inte rösta på Piratpartiet om jag trodde att det skulle leda till att de ensamma fick bestämma om allt i egen majoritet. Men den situationen är helt hypotetisk. Verkligheten  är att Piratpartiet kan få ett, eller med lite tur två, mandat, och de kommer att verka i en politisk verklighet där även moderater, folkpartister, socialdemokrater och så vidare har inflytande. Sett ur det perspektivt ter det sig alls icke problematiskt att rösta på Piratpartiet, trots även starka associationer. Sannolikheten att Piratpartiet kommer att kunna ställa till skada är helt enkelt mycket mindre än sannolikheten för att det kan göra en viss och välbehövlig nytta i några mycket viktiga frågor.

Mer om det kategoriska imperativet finns på Copyriot. Och mer läsvärt om Piratpartiet och gammelpartierna hos Henrik Alexandersson här och här. Faktum är att det finns gott om underbara skrivare som skriver tänkvärda saker på internet - det är en del av tjusningen med det. Och precis som med gammelmedia så får man skilja agnarna från vetet - jag ser inget problem med det. Problemet i det fallet ligger nog hos de som ser internet som något slags orakel där allt är sant. Jag undrar om de tror på allt som står i pappers-Aftonbladet också?

Stort tack till Johan Ingerö, vars bloggpost gjorde att jag fick upp ångan och faktiskt satte mig ner och skrev av mig lite. Min första riktigt politiska bloggpost, tror jag nog. Och ett ämne som förtjänar mer tid och kunskap än vad jag har givit det här.

Och du, Annika Qarlsson, jag får inte heller ihop det - tycker centerpartiet att integritet är viktig eller tycker de inte det???

utelåsta

Saturday, April 25th, 2009

Idag blev vi utelåsta. Ytterligare en av engelsmännens “smarta” uppfinningar som de vägrar släppa (för fler exempel, se dubbla kranar eller heltäckningsmattor): dörrlås som man kan låsa, stänga, och som sedan inte går att öppna med nyckel. Bara inifrån. Vilket inte är till så stor hjälp om man står utanför.

(Det visade sig visserligen att vårt lås satt lite snett och därför gick extra lätt att låsa och stänga, det ska ta emot när man försöker göra det. Men iallafall.)

Efter en sväng till affärssamlingen i närheten kom vi således, hungriga, kissnödiga och trötta, hem till en dörr som inte gick att öppna.

Nyckeln går inte att vrida om. Panik!

Bara att traska till en närbelägen låssmed som jag visste hade 24-timmarsservice. Fast han hade tydligen stängt pga sjukdom. Jättebra.

Tur man bor i ett hyfsat civiliserat land iallafall! Stannade till på en av pubarna på vägen hem, fick låna telefonkatalogen av en hjälpsam bartender (efter diverse tips från gästerna), och ringde en dygnet runt-jourande låssmed. Talade med en mycket trevlig dam och låssmeden var på väg.

45 min skulle det ta, och jag var helt utsvulten, så vi stannade till på nästa pub och köpte ciabatta och öl. Dörren visade sig vara lättöppnad och låssmeden mycket trevlig, och vi fick dessutom hjälp med några av låsen på köksdörren som inte funkar eftersom någon idiot målat igen dem, och till råga på allt en nyckel till dem på köpet. Fast roligare kunde man ju haft för pengarna…

Väl inne så gav vi oss strax ut igen, för det var lite sent för att laga vettig mat och vi var utsvultna. Vi tog en kort liten sväng runt kvarteret och stannade på den femte puben till för att äta mat (finns ett antal till inom bekvämt krypavstånd). Gott! Vi var mycket gladare människor efter maten. :-P

Scones eller inte scones, det är frågan

Saturday, April 4th, 2009

Dagsnoteringar i punktform:

  • Jag jobbade idag. Det var 16 grader varmt i skuggan, solsken och blå himmel, vi var i parken och barnen var glada och lugna. Härligt!
  • Jag bakade scones idag. Flera gånger. Testade nytt recept. Gjorde en sats, satte in dem i ugnen, diskade och gjorde i ordning, vi satte oss till bords och skulle äta, vi upptäckte att de var alldeles degiga, ytterligare tid i ugnen till ingen nytta. Skam den som ger sig! Gjorde en till sats (efter att ha torkat disken), satte in dem i ugnen, diskade och gjorde iordning, tittade på teskedsmåttet och insåg att det inte var ett teskedsmått utan en fjärdedels teskedsmått, aka kryddmått (finns det ingen motsvarighet till kryddmått i engelskan?), slutsats: för lite bakpulver, andra satsen kommer bli lika dålig som den första. Gjorde en tredje sats (efter att ha torkat disken), diskade det som hanns med innan varmvattnet tog slut, vi satte oss till bords, vi upptäckte att det var väldigt salta scones, knappt ätliga, slutsats: dåligt recept. Pernilla, kan du maila mig ditt recept?
  • Jag är trött. The Day After Tomorrow går på tv. Magnus har inte sett den. Vi spelar in den. Jag trött. Vi se. Snart. Zzzzzzzzz.

Förbannade hicka!

Friday, March 20th, 2009

Idag har jag haft hicka fyra (4) gånger. Jag skämtar inte. Först efter lunch, sedan två gånger under eftermiddagens 3.5-timmes arbetspass, och sedan igen på väg hem. Och så igår kväll innan jag somnade. Långa hickomgångar också, 10+ minuter.

Gah.

Missbedömning

Thursday, October 30th, 2008

Häromveckan var jag och Doktorn på Oxfam (vi brukar gå förbi där med jämna mellanrum om vi är i närheten, ifall de fått in något bra), och jag förälskade mig i en tavla. Och eftersom den bara kostade £2 så gick Doktorn med på att köpa den. Ja tänka sig, det är ett djur på den. :-P

Horace (tavla)

Kan inte låta bli att älska den. På baksidan står “HORACE by Julia Hawkins”. Min slutsats är därför att sjöhästen heter Horace. Gulligt!

Färgerna passar bra in i matrummer där vi råkar ha en tom vägg som Horace skulle passa utmärkt på. Bredvid köket, som går lite i blått (finns ingen dörr till köket utan bara ett stort valv, eller vad man ska kalla det), och liksom mellan de blå gardinerna på en annan vägg och kudden med blå detaljer som ligger i stolen/fåtöljen i hörnet. Perfekt!

Eftersom vi tänkte att tavlan skulle passa bäst precis mitt på väggen (eller väggpartitionen, mellan köksingången och ett fönster), så tog jag ett måttband och mätte nogsamt upp hur bred väggpartitionen var. Detta delade jag sedan på två, för att få reda på var kroken skulle fästas. Eftersom jag ändå är hyfsat bra på matte så gjorde jag uträkningen i huvudet; lätt som en plätt!

Horace on the wall

Jag räknade fel på 10 cm. Attans också.

Snorungar och godishot

Thursday, October 30th, 2008

På fredag är det Hallowe’en. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men kanske något mer i stil med våra fina svenska påskkärringar. Söta små barn som går runt och tigger godis. Visst, i halloweenfallet så får man inga fina påskbrev, barnen gör så att säga ingenting för att förtjäna godiset… men inte kan det väl vara meningen att de medelst hot försöker tillskanska sig godis? Va? Var är föräldrarna? Kan de inte hålla ordning på sina ungar? Va? Va? VA?

I tidningarna kan man nämligen läsa om hur polisen kallar in förstärkningar, och hur de lovar att gå runt ute i samhället på fredagnatten för att hålla ordning. De vädjar till ungarna att om ni knackar på hos äldre och de inte har något hemma att ge, för guds skulle skräm dem inte!

Affärerna har mjöl- och äggransonering för yngre personer, allt för att förhindra bus. Vad gör ungarna med mjölet egentligen? Vill jag ens veta?

I måndags när jag var ute och handlare så passade jag på att bunkra upp med godis (choklad och kolor inslaget i papper, allt för hygienens skull) , men efter att ha läst om vad som kan hända om man inte har godis hemma så såg jag igår till att köpa lite mer. Bara utifall att. (Och blir det över så är det bara bra, då kan ju jag och Doktorn smaska med gott samvete.)

Se där! Det funkar! Med hot kommer man långt… Bra att ungarna lär sig det redan i så unga år.

Jag menar, jag har verkligen ingen lust att städa ruttet ägg från fasaden på lördag.

Varför!?!

Monday, September 29th, 2008

När man skriver saker på engelska så brukar man ibland dra samman ord: “It is” blir “it’s”, osv. Det används ofta och i stora lass. Folk lär sig det redan i skolan (fast engelskaundervisningen brukar ju bara vara bra, i och för sig…). Varför, undrar jag, är det så otroligt svårt för folk att använda rätt fjong när de drar samman orden?! Det ska vara “it’s”, inte “it´s”. Om man nu skulle ha missat den där tangenten på tangentbordet som sitter bredvid bokstaven ä och som delar plats med asterisken, så nog borde man förstå att något är fel när man trycker på den där tangenten mellan frågetecknet och backspace, eftersom man måste trycka TVÅ GÅNGER för att få önskad effekt. Trycker man bara en gång blir nämligen resultatet så här: itś. Ändå gör folk det. Och har man nu missat allt detta, nog kunde man väl fundera över varför fjongen lutar så där konstigt, istället för att vara nästintill vertikal. För att inte tala om att man kanske någon gång borde se vilket olidligt stort mellanrum det blir, när man använder ´ istället för ‘. Men nej. Det gör man inte. Man anstränger sig EXTRA MYCKET för att vara irriterande. Varför? Varför?! VARFÖR!?!

kokosmjölk kokoschmölk

Wednesday, September 17th, 2008

Förra veckan gick jag runt i standardaffären (ASDA, stor matvaruaffär, som ICA Maxi ungefär; finns ett Tesco en bit bort också) och hittade till min stora förvåning en annan sorts kokosmjölk än den jag brukar köpa. Det går åt rätt mycket kokosmjölk i det här hushållet - thaikycklingsoppa är för tillfället favoritmaten. Den jag brukar köpa är samma sort som även finns i Sverige: typ lila burk, Blue Dragon kanske? Något med Dragon iallafall. Den kostar på ASDA dryga 90p, och det brukar gå åt två 400 ml-burkar till en omgång mat. Men till min stora förvåning hittade jag alltså ett annat märke den här gången. Om jag orkade skulle jag gå ner och kolla upp vad det hette, men det orkar jag alltså inte. Får be Doktorn när han pallrar sig ner eller något. Iallafall, detta märke kom i lika stora burkar, men kostade endast 50p. Fattar ni, halva priset! Klart man slår till. Visst gav de kanske ett lite budgetaktikt intryck, men… Ni vet hur man tänker: hur dåligt kan det vara? Det är ju bara kokosmjölk. Yeah right. De berömda sista orden. Nu var i och för sig inte den här kokosmjölken giftig. Eller, det tror jag iallafall inte, men jag kände inte för att testa. Men den var dålig. Ja, jag skulle till och med sträcka mig så långt till att säga att den var oätlig. Jag började som vanligt - olja i woken, hackad ingefära, currypasta, och så fräsa lite, i med kyclingbitarna, låta dem steka till sig och sedan i med kokosmjölken och lite torkade limeblad. Hemligheten ligger i att låta allt koka ihop i någon timme eller så, då blir det hemskans gott och alla smakerna så att säga gifter sig med varandra. Eller det är iallafall vad som brukar hända. Denna gång skar sig kokosmjölken (som såg ok ut när jag öppnade burkarna, om än lite vattnigare än vad jag är van vid). Det var vattning och äckligt med kokosmjölksbitar i. Hemskt hemskt hemskt. Jag tänkte att det kanske skulle bli bättre om det fick koka ihop lite, det blev bara värre och jag hällde ut allt, sköljde rent kycklingen (man ville ju ha mat ikväll också) och började om från början igen. Med två riktiga burkar kokosmjölk.

Vad kan man då lära sig av det här? Jo, att budgetvaror inte är bra. Fast å andra sidan ger ett tillfälle ingen (bra) statistik, och det finns massor av bra budgetvaror trots allt (även om jag nu kommer att tänka på den andra budgetvaran jag köpte vid samma tillfälle: jordgubbssylten som verkar… sakna jordgubbar). Ja ja, det blir inga fler köp av budgetkokosmjölken iallafall.

Är folk verkligen så dumma eller inser de att de kan tjäna på att bli “kränkta”?

Wednesday, February 20th, 2008

Jag menar, ska man inte kunna kräva att en blivande svenskalärare* behärskar språket som denne ska undervisa i? Och är en minoritet automatiskt kränkt bara för att de är en minoritet Hur kan det vara kränkande om någon (läs här: läraren) inte lägger märke till ens sexuella läggning, och samtidigt vara lika kränkande om någon (läs igen: läraren) gör det?

Hon var en av de ansvariga för utredningen av denna affär. Hon har inte talat med läraren som anmäldes, berättar hon. För henne var det “glasklart att han var skyldig”. Inte heller talade hon med dem som ville ta honom i försvar, eftersom “definitionen av kränkning är att den som känner sig kränkt definierar om han är kränkt eller inte. Då kan inte ord stå mot ord.”

Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om det hela, men när nu Maciej Zaremba har skrivit så bra så refererar jag er vidare till de redan skrivna artiklarna, Först kränkt vinner och Tyst i klassen. Tredje delen kom idag och är lika läsvärd den, Jaktscener från Lärarhögskolan.

* Ja, så tycker jag faktiskt att det heter.

P.S. Häxbränningar i vår tid.

Monday, February 18th, 2008

Apropå hela det här ståhejet med att Nordman vill simulera en häxbränning på scen i melodifestivalen: VARFÖR INTE? Från vad jag har hört, och det verkar faktiskt vara den troligaste förklaringen (jag tar dessutom för givet att någon lyssnat igenom alla bidragen innan de accepterades och har rensat ut de mest “kränkande” bidragen…), så handlar texten INTE om hur bra det var att vi brände häxor, och hur lite värda kvinnor är, etc etc. Så hur är det kränkande? Hur kommer det fördärva våra barn och underminera kvinnornas ställning i samhället? Jag skulle tycka att det är BRA och VÄRDEFULLT när otäcka saker som hänt tidigare men förhoppningsvis inte kommer hända igen kan få komma upp till diskussion. Jag tvivlar på att bästa sättet att hindra att det händer igen (eller liknande saker) är att dölja att det någonsin hänt och försöka skydda barnen från allt som har med det att göra. Hade jag barn så skulle jag tycka att detta verkar vara ett ypperligt sätt att få igång en diskussion med barnen.

Jag måste erkänna att jag funderar lite på hur de föräldrar som ropar varg nu egentligen har uppfostrat sina barn, om de nu är så rädda för att barnen ifråga ska ta efter allt det de ser i en musikshow på tv.

Skulle det nu vara så att hela framträdandet inklusive text faktiskt glorifierar häxbrännandet så är det kanske lite dålig smak av gruppen, men förbjudas? Pfft.

(Sedan kan man ju kritisera att så mycket pengar ska satsas på melodifestivalen - i det här fallet tydligen totalt 120 000 kr, vara 40 000 betalas av SVT och resten av gruppen själva - men det är en helt annan diskussion. Hur mycket kostar inte alla de andra bidragen, månntro?)