Archive for the ‘englandsobservationer’ Category

Snorungar och godishot

Thursday, October 30th, 2008

På fredag är det Hallowe’en. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men kanske något mer i stil med våra fina svenska påskkärringar. Söta små barn som går runt och tigger godis. Visst, i halloweenfallet så får man inga fina påskbrev, barnen gör så att säga ingenting för att förtjäna godiset… men inte kan det väl vara meningen att de medelst hot försöker tillskanska sig godis? Va? Var är föräldrarna? Kan de inte hålla ordning på sina ungar? Va? Va? VA?

I tidningarna kan man nämligen läsa om hur polisen kallar in förstärkningar, och hur de lovar att gå runt ute i samhället på fredagnatten för att hålla ordning. De vädjar till ungarna att om ni knackar på hos äldre och de inte har något hemma att ge, för guds skulle skräm dem inte!

Affärerna har mjöl- och äggransonering för yngre personer, allt för att förhindra bus. Vad gör ungarna med mjölet egentligen? Vill jag ens veta?

I måndags när jag var ute och handlare så passade jag på att bunkra upp med godis (choklad och kolor inslaget i papper, allt för hygienens skull) , men efter att ha läst om vad som kan hända om man inte har godis hemma så såg jag igår till att köpa lite mer. Bara utifall att. (Och blir det över så är det bara bra, då kan ju jag och Doktorn smaska med gott samvete.)

Se där! Det funkar! Med hot kommer man långt… Bra att ungarna lär sig det redan i så unga år.

Jag menar, jag har verkligen ingen lust att städa ruttet ägg från fasaden på lördag.

I denna ljuva vintertid

Sunday, October 26th, 2008

Var ett tag sedan man skrev något… omotivation kan ställa till med sådant. Och så har jag en jättelång recension av min älskade lilla pyttedator, som jag i princip skrev för någon vecka sedan, men eftersom jag är övertygad om att jag glömt en hel massa så har jag inte vågat posta den ännu. Nu har jag dock gett mig själv ett ultimatum: imorgon ska den postas, vare sig den är klar eller ej. Typ.

Men den ickepublicerade skriften var inte huvudämnet för denna bloggpost. Vintertid. I natt händer det: en timmes längre sömn. Underbart!

Jag hade helt missat det, men som tur var så stod det en liten påminnelse högst upp på Cambridge News hemsida - annars hade jag nog missat det helt.

Det roliga i sammanhanget - förutom den extra timmen - är att i Sverige så ställs klockorna (teoretiskt) om klockan tre på natten.  Här i Storbritannien ställs de tydligen om klockan två på natten. Och eftersom Sverigetiden är en timme före Storbritannientiden, så sker omställningen, tillbakadragninge, precis samtidigt.

Jag undrar om det är en slump eller om vintertiden helt enkelt börjar samtidigt överallt, GMT 2 am. Jag trodde visserligen inte att det skedde på samma dag överallt, men vem vet. Imorgon får jag nog ta och googla fram svaret, så man vet. Bara för att.

Fast nu är det dags att ställa tillbaka klockorna och gå och lägga sig. Godnatt!

Bollocks

Tuesday, October 14th, 2008

Jag har mensvärk och är allmänt seg, så där som man blir, och gick ned i köket för att göra mig en kopp varm choklad (har redan druckit tre muggar te idag). Väl där nere fick jag syn på de små enportionspåsarna jag köpte häromdagen: Horlick’s Malt och Horlick’s Malt Chocolate.

De ska tydligen vara trevliga som kvällsdryck, bra för sömnen om man får tro förpackningarna. Spännande! Jag bestämde mig för att testa Malt.

Yuck.

Yuck.

Yuck.

Det var kräkvarning på den. Jag fick kväljningar. Ut i slasken med den, och fram med Cadbury’s chokladpulver.

Det lustiga är att maltsmakande kakor är hur gott som helst - jag rekommenderar malted milks för den som har vägarna förbi. Mycket lustigt.

Englandsobservation #5

Monday, September 29th, 2008

England är ett land som passar mig vad gäller kläder och skor. Jag har gjort en massa billiga reafynd (fyllt upp garderoben med lite mer snygga, formella kläder - sådana som det förväntas att man har här). Marks&Spencer är en av favoritbutikerna - riktigt bra grejer, i dyraste laget ibland men även billigt står att finna, och så rear de ju ibland… ;-)

I Sverige så är det där med storlekar lite krångligt… Jag vacklar mellan 38 och 39 vad gäller skor, 36-40 vad gäller kläder, och byxor är ofrånkomligen för långa.

Här i Storbritannien har jag 5½ i skor, 12 i kläder (har nog 14 på något jag köpt, iofs…), och byxlängd “short” är precis lagom långt.

Här har de nämligen förstått det där med skostorlekar: 5 motsvarar 38 och 6 motsvarar 39. Men eftersom en del fötter ligger mitt emellan så har de även halvor också: 5,5 = 38,5 = perfekt för mig.

De har även förstått att människor är olika långa, och i princip alla byxor jag har sett (mestadels formal wear, iofs) finns i längderna short, regular och long. Jag är kort = byxlängd short = perfekt.

Jag har för övrigt alltid trott att formal wear skulle vara lite mer… tja… obekvämt. Varför vet jag inte. Men de två “formella” byxorna jag har är banne mig några av de bekvämaste jag har. Härligt!

Englandsobservation #4 + Anne Rice och hennes vampyrböcker

Friday, September 26th, 2008

Jag hade tänkt skriva något mer inspirerande ikväll, men jag är hemskans trött. Inhandlade dessutom Anne Rice’s Queen of the Damned idag, superbilligt på Oxfam (typ brittiska Myrornas), och när Doktorn sa att han tänkte lägga sig och läsa så kändes frestelsen att göra detsamma oemotståndlig. Jag läste första boken, Interview with a Vampire, när jag var liten (flera gånger faktiskt), men när jag för några år sedan började med andra boken (ja, Rice har ju skrivit en hel radda med böcker i vampyrserien. Hur många kan de vara nu? 17? Ingen aning, och orkar inte googla), The Vampire Lestat, så fastnade jag någonstans halvvägs och det blev aldrig av att jag läste färdigt.Nu råkar jag älska filmen Queen of the Damned, som visserligen ska bygga påbåde andra och tredje boken tror jag, men jag har ingen egentlig koll), och när jag bläddrade lite i boken på Oxfam och insåg att Jesse är med i den så kunde jag inte låta bli. Får se hur bra boken är. En vampyrs bekännelser måste vara århundradets mest överskattade bok, men det betyder ju inte att den är dålig. Och vampyrer… vem kan mostå dem?

Och ja, jag hade de första fem (tror jag) redan (på engelska), men de ligger givetvis magasinerade i Sverige. Att jag inte tog med demhit! Gah! Alldeles för många böcker som blev kvar istället för med (av naturliga skäl, men ändå). Tur det finns hur många billiga bokställen som helst i den här staden.

Vilket leder mig till englandsobservation nummer 4: boklådornas land. Det är gissningsvis vanligare förekommande i större städer, och jag har egentligen bara London och Cambridge att basera detta på, men England är i sanning boklådornas land. Kanske beror det på att det skrivs (antar jag) fler böcker på engelska än på svenska? Kanske är britterna bara mer angelägna om att bli av med gamla böcker istället för att låta dem stå och skräpa i bokhyllorna? Kanske hatar britterna böcker och säljer alla gamla presenter och gåvor? Vem vet. Jag tackar och njuter. Att kunna gå in i en bokaffär och inhandla en inbunden Pratchettbok för 99 p -  det är livet det. Eller en bok man länge letat efter för £2 eller £3, det händer för jämnan och det är livet det också. Japp, man reser hit med en bok och reser åter med hundra, så är det bara. Boklådornas land.

igår, samt en liten englandsobservation (#3)

Wednesday, September 17th, 2008

Jahapp, så bra gick det med ett inlägg om dagen. Jaja, jag får väl skriva två idag istället. Till mitt försvar så var igår en seg dag. Vaknade natten till igår med en sådan fruktansvärd huvudvärk, en sådan där där man inte längre kan höra sig själv tänka. Tack och lov hjälpte värktabletterna, och jag somnade om. För att sedan vakna strax innan 12. Behövde väl sova, kanske. Var hemskans stel och hade ont i axelpartiet större delen av dagen. Fick lite massage av Doktorn (tack!) och idag är det bättre.

Pallrade mig iväg och handlade igår, och blev återigen påmind om den engelska artigheten. Framför mig i kassan stod en kvinna, och framför henne en tant äldre dam, som behövde hjälp med att packa och som tog en hiskeligt lång tid på sig. När hon väl var kvar och det var dags för kvinnan framför mig få sina varor scannade, så bad kassörskan så hemskt mycket om ursäkt för att det hade tagit sådan tid. När det var min tur så bad on återigen om ursäkt - när hände detta senast i Sverige? Här bes det om ursäkt, man svarar att det är lugnt, och allt ÄR lugnt. Ingen kvarvarande irritation, för det är svårt att vara irriterat på folk som ber om ursäkt, iallafall när det gäller saker de inte riktigt kan hjälpa. I Sverige hade alla snarare blivit mer och mer irriterade, kassörskan hade varit jättestressad och alla hade varit sura, utan någon tanke på att be om ursäkt. Det är inte första gången detta händer, och ibland har till och med kunden (vars kort kanske strular eller något) bett oss i kön bakom om ursäkt för att det tar så lång tid.

Artighetens land, och jag gillar det.

Englandsobservation #2

Monday, August 18th, 2008

Idag när jag var i affären passade jag på att titta efter creme fraiche. Jag hade ingen aning om vad det hette på engelska, men tänkte att om jag kollar i hyllan där grädden och det är så hittar jag säkert något som kan vara ungefär samma sak. Jag gick dit, jag tittade, och jag hittade… creme fraiche. Otippat, men kul. Ibland är saker enklare än man tror, och det är skönt.

Englandsobservation #1

Thursday, August 14th, 2008

Eftersom jag för mindre än två månader förflyttade mig, sambo och bohag (nåja, delar av det iallafall) till ett hus i Storbritannien, har jag av naturliga skäl fått en ny infallsvinkel att blogga om: livet i England och skillnaderna gentemot det svenska livet. Dagens observation är dock kort, förhoppningsvis följer snart något mer intressant (ämnen saknas inte kan jag lova, ska bara se till att faktiskt skriva om dem):

Skinka är svindyrt! (men den var god… alltid något.)