Archive for the ‘uk’ Category

Mina nya bästa vän

Sunday, October 12th, 2008

 Nej, inte Eeemil - varmvattenflaskan! Japp, fullt av nya vänner nu.Vi är rädda för gasräkningen och har därför försökt undvika att ha värmen på i huset (vattenelement, vattnet värms upp av gas). Några dagar förra veckan fick vi ge upp, det var grått och ruskigt ute och likadant inne. Nu är det dock såpass varmt ute igen att man inte ens saknar att ha värmen på - hoppas det håller i sig! Ljuvligt väder ute, soligt och härligt. Men, jag digresserar… (svenskt ord? Står helt still…) För några år sedan så fick jag en gullig liten varmvattenflaska av mina vänner - stickat fodral svart fodral med dödkalle på. Mycket jag. Men, av okänd anledning (fattar inte varför - vad tänkte jag på???) tog jag inte med den hit. Den ligger magasinerad i Lund. Mycket nytta den gör mig där…Även när värmen i huset har känns uthärdlig så har sängen varit iskall när vi lagt oss. Hatar det. Brrr. Lösningen: en varmvattenflaska! Tänk om man hade haft en sådan…

Hade vi haft en micro så hade sådan där rispåse varit ypperlig (och tänka sig, en sådan ligger också magasinerad i Lund…), men nu har vi inte det så då funkar det ju inte alls. Nej, varmvatten är det som gäller. När mor var här så passade vi på att kolla runt efter en lämplig flaska. Boots hade sådana där utan fodral. Men en gummiflaska utan fodral i sängen… och orka sy… nej, det utgick. Next hade några fejkpälsaktiga i skumma färger (rosa), men det var dyrt och tja… rosa. Och så. Sista stället vi kollade på var John Lewis. De brukar nämligen vara hiskeligt dyra, så det kändes mer som något att kolla som sista utväg. Men tänka sig… Förutom trista gummiflaskor och (snygga) flaskor med fejkpäls, så dolde sig en flaska med skotskrutigt fodrat flanelltyg. Mmm, mysigt!

varmvattenflaska

Ni fattar vilken jag köpte, va? Mmm. Passande för en nybliven boende i Förenade Kungariket, och mjuk och skön och varm, precis som en varmvattenflaska ska vara. Det är nästan så att jag längtar till det lite kallare vädret, för nu är det fär varmt att dela säng med flaskan.

Men vad säger jag! Inte vill jag att det ska bli höstrusk igen! Nej, men det är allt skönt att ha något att se fram emot. Sitta nedbäddad i sängen, läskudde med flanellöverdrag bakom ryggen (tack mamma!), varmvattenflaska under täcket, och bok eller rentutav ultraportabel bärbar i knät. Mmm, det är livet.

Förresten

Thursday, October 2nd, 2008

Gick bra hos tandläkaren. Mycket trevlig tandläkare. Förtroendeingivande. Har inflammerat tandkött men ingen infektion, så jag ska badda det med något gojs och så borde det gå över (i värsta fall får visdomstanden gå - ugh). Däremot så ville han att jag skulle komma tillbaka och laga tänder… gah. Det verkar iallafall vara billigare här än i Sverige. Alltid något.

bra idéer

Tuesday, September 30th, 2008

Igår hade jag bra bloggämnesidéer, idag är det tomt.

Gick till frisören på granngatan (vi bor bra - ALLT man behöver finns i närheten) idag och beställde tid för klippning imorgon. Jag har inte klippt mig sedan april, så det börjar bli dags… Tack vare balsammetoden så är dock håret riktigt trevligt ändå - och nu när jag sköljer håret med filtrerat vatten (aha! Ett bloggämne!) så är allt prima. Jag frågade frisörskan hur det funkade med hårtvätt och så (jag trodde hårtvätt innan klippning alltid ingick, men så gick jag till en annan frisör när jag flyttade till ny stad, där hon blev helt förfärad över att jag inte tvättat håret själv innan - som om jag kunde vetat det…) och iallafall, hon sa att hon helst tvättade det innan. Eftersom jag kör balsammetoden (typ iallafall, ibland har jag ju sulfatfritt schampoo) så vill jag inte ha några silikoner och mineraloljor i håret, och det är något som folk ofta tycker är lite skumt. Jag bet dock i det sura äpplet och berättade för henne att jag ville undvika silikoner och mineraloljor, och undrade om jag skulle ta med ett eget schampoo. Men, istället för attge mig en konstig blick och undra varför, sa hon helt enkelt inga problem, jag har flera olika och vi tar ett utan, typ. Woohoo! Kan det verkligen vara så att jag, när jag bara på måfå gick in hos närmaste frisör, faktiskt har lyckats hitta en som har lite koll på sådant där? Som inte tycker att det är helkonstigt med balsammetoden? (Inte så att min frisör i hemstaden verkade tycka att jag var så konstig, men fascinerad var hon, och hemskt förvånad över att det verkade funka). Vi får se imorgon. Kanske borde jag plocka ner grejer i väskan och ta med bara för att… eller så chansar jag på att hon faktiskt har något bra, och har hon det inte så får jag väl tvätta håret hemma sen.

Sedan är ju frågan också om man ska ge dricks… En del hävdar att man ska, en del hävdar att man inte ska. Å ena sidan så tycker jag att det är sjukt att man ska ge dricks , å andra sidan så vill jag ju hålla henne på gott humör - och är hon bra så kommer jag definitivt gå dit igen. Och det är bra mycket billigare där än vad jag är van vid i Sverige… Hmm, får väl se imorgon…

Englandsobservation #5

Monday, September 29th, 2008

England är ett land som passar mig vad gäller kläder och skor. Jag har gjort en massa billiga reafynd (fyllt upp garderoben med lite mer snygga, formella kläder - sådana som det förväntas att man har här). Marks&Spencer är en av favoritbutikerna - riktigt bra grejer, i dyraste laget ibland men även billigt står att finna, och så rear de ju ibland… ;-)

I Sverige så är det där med storlekar lite krångligt… Jag vacklar mellan 38 och 39 vad gäller skor, 36-40 vad gäller kläder, och byxor är ofrånkomligen för långa.

Här i Storbritannien har jag 5½ i skor, 12 i kläder (har nog 14 på något jag köpt, iofs…), och byxlängd “short” är precis lagom långt.

Här har de nämligen förstått det där med skostorlekar: 5 motsvarar 38 och 6 motsvarar 39. Men eftersom en del fötter ligger mitt emellan så har de även halvor också: 5,5 = 38,5 = perfekt för mig.

De har även förstått att människor är olika långa, och i princip alla byxor jag har sett (mestadels formal wear, iofs) finns i längderna short, regular och long. Jag är kort = byxlängd short = perfekt.

Jag har för övrigt alltid trott att formal wear skulle vara lite mer… tja… obekvämt. Varför vet jag inte. Men de två “formella” byxorna jag har är banne mig några av de bekvämaste jag har. Härligt!

Englandsobservation #4 + Anne Rice och hennes vampyrböcker

Friday, September 26th, 2008

Jag hade tänkt skriva något mer inspirerande ikväll, men jag är hemskans trött. Inhandlade dessutom Anne Rice’s Queen of the Damned idag, superbilligt på Oxfam (typ brittiska Myrornas), och när Doktorn sa att han tänkte lägga sig och läsa så kändes frestelsen att göra detsamma oemotståndlig. Jag läste första boken, Interview with a Vampire, när jag var liten (flera gånger faktiskt), men när jag för några år sedan började med andra boken (ja, Rice har ju skrivit en hel radda med böcker i vampyrserien. Hur många kan de vara nu? 17? Ingen aning, och orkar inte googla), The Vampire Lestat, så fastnade jag någonstans halvvägs och det blev aldrig av att jag läste färdigt.Nu råkar jag älska filmen Queen of the Damned, som visserligen ska bygga påbåde andra och tredje boken tror jag, men jag har ingen egentlig koll), och när jag bläddrade lite i boken på Oxfam och insåg att Jesse är med i den så kunde jag inte låta bli. Får se hur bra boken är. En vampyrs bekännelser måste vara århundradets mest överskattade bok, men det betyder ju inte att den är dålig. Och vampyrer… vem kan mostå dem?

Och ja, jag hade de första fem (tror jag) redan (på engelska), men de ligger givetvis magasinerade i Sverige. Att jag inte tog med demhit! Gah! Alldeles för många böcker som blev kvar istället för med (av naturliga skäl, men ändå). Tur det finns hur många billiga bokställen som helst i den här staden.

Vilket leder mig till englandsobservation nummer 4: boklådornas land. Det är gissningsvis vanligare förekommande i större städer, och jag har egentligen bara London och Cambridge att basera detta på, men England är i sanning boklådornas land. Kanske beror det på att det skrivs (antar jag) fler böcker på engelska än på svenska? Kanske är britterna bara mer angelägna om att bli av med gamla böcker istället för att låta dem stå och skräpa i bokhyllorna? Kanske hatar britterna böcker och säljer alla gamla presenter och gåvor? Vem vet. Jag tackar och njuter. Att kunna gå in i en bokaffär och inhandla en inbunden Pratchettbok för 99 p -  det är livet det. Eller en bok man länge letat efter för £2 eller £3, det händer för jämnan och det är livet det också. Japp, man reser hit med en bok och reser åter med hundra, så är det bara. Boklådornas land.

Sharpe

Saturday, September 20th, 2008

Ikväll såg jag och Doktorn Sharpe’s Rifles, den första i filmserien om Napoleonkrigssoldaten Richard Sharpe. Hornblower på land, liksom. Jag älskar Sharpefilmerna och har sett alla femton förut (Doktorn var kanske mer måttligt imponerad); ja, jag såg alla femton, älskar dem, tröttnade inte och vill se dem igen. Jag har dock all förståelse för de som gör. Jag gillar dem främst för stämningens skull: frogs & lobsters, tidigt 1800-tal, engelsmän (och irländare), ljuva brittiska dialekter, osv osv. Det finns mer som ger stämningen och som brukar vara med i sådana här filmer, men även om de är förutsägbara så tänker jag inte spoila er här. Jag gillar dessutom musiken - imorgon (idag är det för sent) kanske jag kan se hur det funkar med att lägga in youtube-videos här.

Jo, just det ja! Sharpe spelas av Sean Bean (Boromir, ni vet). Japp, “Still sharp.” *fniss* Han passar alldeles utomordentligt i rollen.

De första fjorton filmerna kom ut mellan 1993 och 1997. År 2006 kom en femtonde film, och senare i höst kommer ännu en. Ser fram emot det! Går inte att få nog.

Nu ska jag fortsätta läsa den enormt kassa bokserie som jag inte tycks kunna sluta läsa (japp, kan mycket väl vara orsaken till att jag inte bloggat tidigare idag eller igår). Sedan är det minnsan dags att sova. Imorgon väntar söndagsbrunch med te (fast detdricker jag i och för sig varje morgon), ägg och engelskt bacon - mums!

igår, samt en liten englandsobservation (#3)

Wednesday, September 17th, 2008

Jahapp, så bra gick det med ett inlägg om dagen. Jaja, jag får väl skriva två idag istället. Till mitt försvar så var igår en seg dag. Vaknade natten till igår med en sådan fruktansvärd huvudvärk, en sådan där där man inte längre kan höra sig själv tänka. Tack och lov hjälpte värktabletterna, och jag somnade om. För att sedan vakna strax innan 12. Behövde väl sova, kanske. Var hemskans stel och hade ont i axelpartiet större delen av dagen. Fick lite massage av Doktorn (tack!) och idag är det bättre.

Pallrade mig iväg och handlade igår, och blev återigen påmind om den engelska artigheten. Framför mig i kassan stod en kvinna, och framför henne en tant äldre dam, som behövde hjälp med att packa och som tog en hiskeligt lång tid på sig. När hon väl var kvar och det var dags för kvinnan framför mig få sina varor scannade, så bad kassörskan så hemskt mycket om ursäkt för att det hade tagit sådan tid. När det var min tur så bad on återigen om ursäkt - när hände detta senast i Sverige? Här bes det om ursäkt, man svarar att det är lugnt, och allt ÄR lugnt. Ingen kvarvarande irritation, för det är svårt att vara irriterat på folk som ber om ursäkt, iallafall när det gäller saker de inte riktigt kan hjälpa. I Sverige hade alla snarare blivit mer och mer irriterade, kassörskan hade varit jättestressad och alla hade varit sura, utan någon tanke på att be om ursäkt. Det är inte första gången detta händer, och ibland har till och med kunden (vars kort kanske strular eller något) bett oss i kön bakom om ursäkt för att det tar så lång tid.

Artighetens land, och jag gillar det.

Englandsobservation #2

Monday, August 18th, 2008

Idag när jag var i affären passade jag på att titta efter creme fraiche. Jag hade ingen aning om vad det hette på engelska, men tänkte att om jag kollar i hyllan där grädden och det är så hittar jag säkert något som kan vara ungefär samma sak. Jag gick dit, jag tittade, och jag hittade… creme fraiche. Otippat, men kul. Ibland är saker enklare än man tror, och det är skönt.

Englandsobservation #1

Thursday, August 14th, 2008

Eftersom jag för mindre än två månader förflyttade mig, sambo och bohag (nåja, delar av det iallafall) till ett hus i Storbritannien, har jag av naturliga skäl fått en ny infallsvinkel att blogga om: livet i England och skillnaderna gentemot det svenska livet. Dagens observation är dock kort, förhoppningsvis följer snart något mer intressant (ämnen saknas inte kan jag lova, ska bara se till att faktiskt skriva om dem):

Skinka är svindyrt! (men den var god… alltid något.)