Å ena sidan är jag inte jätteförtjust i True Blood. Böckerna är visserligen inte särskilt bra skrivna (den första speciellt är skrattretande), men de har en viss charm och man lär känna karaktärerna, och jag saknar dem nu när jag läst alla åtta böcker som finns (nästa bok kommer ut i maj nästa år, tills dess finns ju som tur är fanfic). Serien är stundvis mer välskriven (speciellt de första avsnitten), men karaktärsskildringarna lämnar en del övrigt att önska och sidohandlingarna som de slängt in, som egentligen inte är sidohandlingar eftersom de snarast tar över Sookies handling, är med få undantag totalt värdelösa och bra exempel på bortkastade pengar å serieproducentens vägnar och bortkastad tid å mina vägnar. Mycket synd, för det finns mycket potential att ta vara på i bok-canon. Varför hitta på eget när det inte ens är bättre eller över huvud taget bidrar till något vettigt?
Å andra sidan kan jag inte låta bli att titta, och jag ser fram emot varje nytt avsnitt även om jag tröttnar när jag ser dem och de bara schabblar bort allt intressant i en orgie i sex och vampyrblod. Men men. Som sagt, jag ser den ju trots allt.
Iallafall. Något som stör mig är alla dessa cliffhangers. De är inte bara värdelösa och handlingsbrytande, utan dessutom löjligt förutsägbara (nu vet jag ju vad som kommer att hända, men jag tyckte likadant innan jag läste böckerna). Men det slog mig inte förrän igår varför jag stör mig så.
Baktakt.
Avsnittets början illustreras av < och avsnittet slut illustreras av >. I vanliga fall ser en series struktur mer eller mindre ut så här, mycket förenklat givetvis:
< uppbyggnad spänning kris lösning eftermäle > < uppbyggnad spänning kris lösning eftermäle >
Typ. Medan strukturen i True Blood ser ut så här (från och med andra avsnittet, eftersom första avsnittet av förklarliga skäl inledde allt, och det fanns ingen cliffhanger att bygga vidare på från tidigare avsnitt):
< lösning eftermäle uppbyggnad spänning kris > < lösning eftermäle uppbyggnad spänning kris >
Detta skulle kunna ses som ett häftigt sätt att bygga upp serien på, wow, coolt, och så vidare. Men tyvärr så funkar det inte på mig. Det känns fel. Baktaktigt. Nu är det ju inget fel på baktakt när det gäller musik (tror jag, iallafall om det är medvetet gjort), men det funkar inte i en serie. Iallafall inte i den här serien, uppenbarligen. Jag har egentligen ingenting emot cliffhangers i allmänhet, men i det här fallet… nej. När man väl kommit in i handlingen så bryts den, och när man nästa vecka återupptar den så finns det inte tillräckligt med tid för att fånga känslan igen, innan problemet är löst och handlingen travar vidare. Det blir lite grann “Ja just det ja! Hon var i fara och-… jaha. Där var det över. Så… skönt, att det löste sig.”. Kanske är problemet helt enkelt att de väntar för länge med att bryta, istället för att spara lite spänning till nästföljande avsnitt?
Men, ni andra tittare kanske tycker annorlunda?
