Det är först nu som jag inser varför Doktorn och Martha bar vallmor i slutet av avsnittet “The Family of Blood“. Nog för att jag förstod att det var någon slags symbol och så, men jag saknade helt referensramarna.
Nu undrar jag om inte tidpunkten som pojken såg var klockan elva? Får ta och leta upp avsnittet och kolla (om ingen annan vet?). Det vore himla snyggt, faktiskt.
David Tennant ska sluta spela the Doctor; nästa års avsnitt blir hans sista (tyvärr bara några specials - säsong 5 väntar ett år). Jag gillade Christopher Eccleston som nionde doktorn, och jag gillar David Tennant som tionde. Hoppas jag kommer gilla elvan också. (Och att nästa companion blir bättre än Donna!)
Detta påminner mig om att jag borde skriva om Love’s Labour’s Lost, i vilken Tennant gjorde en superbra insats. Nåja, det får vänta. Nu ska jag äta. Sent som vanligt.
Å ena sidan är jag inte jätteförtjust i True Blood. Böckerna är visserligen inte särskilt bra skrivna (den första speciellt är skrattretande), men de har en viss charm och man lär känna karaktärerna, och jag saknar dem nu när jag läst alla åtta böcker som finns (nästa bok kommer ut i maj nästa år, tills dess finns ju som tur är fanfic). Serien är stundvis mer välskriven (speciellt de första avsnitten), men karaktärsskildringarna lämnar en del övrigt att önska och sidohandlingarna som de slängt in, som egentligen inte är sidohandlingar eftersom de snarast tar över Sookies handling, är med få undantag totalt värdelösa och bra exempel på bortkastade pengar å serieproducentens vägnar och bortkastad tid å mina vägnar. Mycket synd, för det finns mycket potential att ta vara på i bok-canon. Varför hitta på eget när det inte ens är bättre eller över huvud taget bidrar till något vettigt?
Å andra sidan kan jag inte låta bli att titta, och jag ser fram emot varje nytt avsnitt även om jag tröttnar när jag ser dem och de bara schabblar bort allt intressant i en orgie i sex och vampyrblod. Men men. Som sagt, jag ser den ju trots allt.
Iallafall. Något som stör mig är alla dessa cliffhangers. De är inte bara värdelösa och handlingsbrytande, utan dessutom löjligt förutsägbara (nu vet jag ju vad som kommer att hända, men jag tyckte likadant innan jag läste böckerna). Men det slog mig inte förrän igår varför jag stör mig så.
Baktakt.
Avsnittets början illustreras av < och avsnittet slut illustreras av >. I vanliga fall ser en series struktur mer eller mindre ut så här, mycket förenklat givetvis:
< uppbyggnad spänning kris lösning eftermäle > < uppbyggnad spänning kris lösning eftermäle >
Typ. Medan strukturen i True Blood ser ut så här (från och med andra avsnittet, eftersom första avsnittet av förklarliga skäl inledde allt, och det fanns ingen cliffhanger att bygga vidare på från tidigare avsnitt):
< lösning eftermäle uppbyggnad spänning kris > < lösning eftermäle uppbyggnad spänning kris >
Detta skulle kunna ses som ett häftigt sätt att bygga upp serien på, wow, coolt, och så vidare. Men tyvärr så funkar det inte på mig. Det känns fel. Baktaktigt. Nu är det ju inget fel på baktakt när det gäller musik (tror jag, iallafall om det är medvetet gjort), men det funkar inte i en serie. Iallafall inte i den här serien, uppenbarligen. Jag har egentligen ingenting emot cliffhangers i allmänhet, men i det här fallet… nej. När man väl kommit in i handlingen så bryts den, och när man nästa vecka återupptar den så finns det inte tillräckligt med tid för att fånga känslan igen, innan problemet är löst och handlingen travar vidare. Det blir lite grann “Ja just det ja! Hon var i fara och-… jaha. Där var det över. Så… skönt, att det löste sig.”. Kanske är problemet helt enkelt att de väntar för länge med att bryta, istället för att spara lite spänning till nästföljande avsnitt?
Men, ni andra tittare kanske tycker annorlunda?
The Evil League of Evil tar nu emot ansökningar, och vem bättre att söka in än allas vår käre Björn? (Käre Björn, detta är inte en förfrågan… det är en order.)
Vafalls? Inte sett Doctor Horrible’s Sing-Along Blog? Jag tror jag dånar… Vilka är ni egentligen, läsare? Är det en orm jag närt vid min barm? Va? Va? VA? Herregud… ungdomen nuförtiden. Nej, det var bättre förr. När film var film och böcker… äh, jag tappade tråden. Det är nog bättre nu iallafall. Speciellt med tanke på att katastrofala misstag (till exempel, att inte ha sett Doctor Horrible) kan åtgärdas mer eller mindre lagligt (beroende på var man bor).
Apropå Doctor Horrible… Jag såg de två första avsnitten av House säsong 5 (har just börjat). Insåg inte hur mycket jag saknat serien förrän jag började titta nu. Härligt! Apropå apropået… Penny spelade patient. Hon var trevligare som Penny…
Ny blogg, tänkte jag. Hmm, blogg på egen domän, smart. Måste fixas. Satt och fixade. Blev sent. Inhalerade Bricanyl för att underlätta andningen. Fick bricanyldarr så att hela sängen skakade. Ok, överdrift… men darra, det gjorde jag. Kunde inte sova. Nu: trött trött trött. Fortfarande darrig, WTF!? Och hungrig. Ska alldeles strax ta mig te och smörgås, kanske se näst sista avsnittet av Rome under tiden. Började se första säsongen igen igår efter ett långt uppehåll, och såg två avsnitt på raken. Eller var det tre…? Iallafall, längtar till det sista och den berömda scenen. Sedan kanske föreläsning, om jag känner mig bättre efter frukost. Annars hemma och ta tag i dialektologi, c-uppsats och annat nödvändigt som inte kräver riktigt lika mycket energi som att ta sig iväg någonstans. Får se…
Dessutom: fixa domännamnet hit, fixa layout - är osäker på vilken jag ska ha, tänkte ta en färdig, orkar inte fixa egen nu - och göra den sökbar och så. Kanske lämna ut länken till någon också. Förutsatt att jag vill att någon ska läsa det (det är ju poängen med en blogg iofs), och förutsatt att någon kommer vilja läsa. De har iofs inget val om jag prackar på dem länken. Bwahahahahaha.