Det är först nu som jag inser varför Doktorn och Martha bar vallmor i slutet av avsnittet “The Family of Blood“. Nog för att jag förstod att det var någon slags symbol och så, men jag saknade helt referensramarna.
Nu undrar jag om inte tidpunkten som pojken såg var klockan elva? Får ta och leta upp avsnittet och kolla (om ingen annan vet?). Det vore himla snyggt, faktiskt.
Nu när man bor i ett land där krig länge varit mer av en verklighet än vad det är för många av oss i Sverige.
In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.
We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.
Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.
“In Flanders Fields”, Lieutenant Colonel John McCrae, 1915.
Mer läsning om Remembrance Day, Armistice Day, Veterans Day och Hågkomstens dag på wikipedia.
På fredag är det Hallowe’en. Jag vet inte vad jag hade föreställt mig, men kanske något mer i stil med våra fina svenska påskkärringar. Söta små barn som går runt och tigger godis. Visst, i halloweenfallet så får man inga fina påskbrev, barnen gör så att säga ingenting för att förtjäna godiset… men inte kan det väl vara meningen att de medelst hot försöker tillskanska sig godis? Va? Var är föräldrarna? Kan de inte hålla ordning på sina ungar? Va? Va? VA?
I tidningarna kan man nämligen läsa om hur polisen kallar in förstärkningar, och hur de lovar att gå runt ute i samhället på fredagnatten för att hålla ordning. De vädjar till ungarna att om ni knackar på hos äldre och de inte har något hemma att ge, för guds skulle skräm dem inte!
Affärerna har mjöl- och äggransonering för yngre personer, allt för att förhindra bus. Vad gör ungarna med mjölet egentligen? Vill jag ens veta?
I måndags när jag var ute och handlare så passade jag på att bunkra upp med godis (choklad och kolor inslaget i papper, allt för hygienens skull) , men efter att ha läst om vad som kan hända om man inte har godis hemma så såg jag igår till att köpa lite mer. Bara utifall att. (Och blir det över så är det bara bra, då kan ju jag och Doktorn smaska med gott samvete.)
Se där! Det funkar! Med hot kommer man långt… Bra att ungarna lär sig det redan i så unga år.
Jag menar, jag har verkligen ingen lust att städa ruttet ägg från fasaden på lördag.
Var ett tag sedan man skrev något… omotivation kan ställa till med sådant. Och så har jag en jättelång recension av min älskade lilla pyttedator, som jag i princip skrev för någon vecka sedan, men eftersom jag är övertygad om att jag glömt en hel massa så har jag inte vågat posta den ännu. Nu har jag dock gett mig själv ett ultimatum: imorgon ska den postas, vare sig den är klar eller ej. Typ.
Men den ickepublicerade skriften var inte huvudämnet för denna bloggpost. Vintertid. I natt händer det: en timmes längre sömn. Underbart!
Jag hade helt missat det, men som tur var så stod det en liten påminnelse högst upp på Cambridge News hemsida - annars hade jag nog missat det helt.
Det roliga i sammanhanget - förutom den extra timmen - är att i Sverige så ställs klockorna (teoretiskt) om klockan tre på natten. Här i Storbritannien ställs de tydligen om klockan två på natten. Och eftersom Sverigetiden är en timme före Storbritannientiden, så sker omställningen, tillbakadragninge, precis samtidigt.
Jag undrar om det är en slump eller om vintertiden helt enkelt börjar samtidigt överallt, GMT 2 am. Jag trodde visserligen inte att det skedde på samma dag överallt, men vem vet. Imorgon får jag nog ta och googla fram svaret, så man vet. Bara för att.
Fast nu är det dags att ställa tillbaka klockorna och gå och lägga sig. Godnatt!
Jag har mensvärk och är allmänt seg, så där som man blir, och gick ned i köket för att göra mig en kopp varm choklad (har redan druckit tre muggar te idag). Väl där nere fick jag syn på de små enportionspåsarna jag köpte häromdagen: Horlick’s Malt och Horlick’s Malt Chocolate.
De ska tydligen vara trevliga som kvällsdryck, bra för sömnen om man får tro förpackningarna. Spännande! Jag bestämde mig för att testa Malt.
Yuck.
Yuck.
Yuck.
Det var kräkvarning på den. Jag fick kväljningar. Ut i slasken med den, och fram med Cadbury’s chokladpulver.
Det lustiga är att maltsmakande kakor är hur gott som helst - jag rekommenderar malted milks för den som har vägarna förbi. Mycket lustigt.
Nej, inte Eeemil - varmvattenflaskan! Japp, fullt av nya vänner nu.Vi är rädda för gasräkningen och har därför försökt undvika att ha värmen på i huset (vattenelement, vattnet värms upp av gas). Några dagar förra veckan fick vi ge upp, det var grått och ruskigt ute och likadant inne. Nu är det dock såpass varmt ute igen att man inte ens saknar att ha värmen på - hoppas det håller i sig! Ljuvligt väder ute, soligt och härligt. Men, jag digresserar… (svenskt ord? Står helt still…) För några år sedan så fick jag en gullig liten varmvattenflaska av mina vänner - stickat fodral svart fodral med dödkalle på. Mycket jag. Men, av okänd anledning (fattar inte varför - vad tänkte jag på???) tog jag inte med den hit. Den ligger magasinerad i Lund. Mycket nytta den gör mig där…Även när värmen i huset har känns uthärdlig så har sängen varit iskall när vi lagt oss. Hatar det. Brrr. Lösningen: en varmvattenflaska! Tänk om man hade haft en sådan…
Hade vi haft en micro så hade sådan där rispåse varit ypperlig (och tänka sig, en sådan ligger också magasinerad i Lund…), men nu har vi inte det så då funkar det ju inte alls. Nej, varmvatten är det som gäller. När mor var här så passade vi på att kolla runt efter en lämplig flaska. Boots hade sådana där utan fodral. Men en gummiflaska utan fodral i sängen… och orka sy… nej, det utgick. Next hade några fejkpälsaktiga i skumma färger (rosa), men det var dyrt och tja… rosa. Och så. Sista stället vi kollade på var John Lewis. De brukar nämligen vara hiskeligt dyra, så det kändes mer som något att kolla som sista utväg. Men tänka sig… Förutom trista gummiflaskor och (snygga) flaskor med fejkpäls, så dolde sig en flaska med skotskrutigt fodrat flanelltyg. Mmm, mysigt!
Ni fattar vilken jag köpte, va? Mmm. Passande för en nybliven boende i Förenade Kungariket, och mjuk och skön och varm, precis som en varmvattenflaska ska vara. Det är nästan så att jag längtar till det lite kallare vädret, för nu är det fär varmt att dela säng med flaskan.
Men vad säger jag! Inte vill jag att det ska bli höstrusk igen! Nej, men det är allt skönt att ha något att se fram emot. Sitta nedbäddad i sängen, läskudde med flanellöverdrag bakom ryggen (tack mamma!), varmvattenflaska under täcket, och bok eller rentutav ultraportabel bärbar i knät. Mmm, det är livet.
Gick bra hos tandläkaren. Mycket trevlig tandläkare. Förtroendeingivande. Har inflammerat tandkött men ingen infektion, så jag ska badda det med något gojs och så borde det gå över (i värsta fall får visdomstanden gå - ugh). Däremot så ville han att jag skulle komma tillbaka och laga tänder… gah. Det verkar iallafall vara billigare här än i Sverige. Alltid något.
England är ett land som passar mig vad gäller kläder och skor. Jag har gjort en massa billiga reafynd (fyllt upp garderoben med lite mer snygga, formella kläder - sådana som det förväntas att man har här). Marks&Spencer är en av favoritbutikerna - riktigt bra grejer, i dyraste laget ibland men även billigt står att finna, och så rear de ju ibland… 
I Sverige så är det där med storlekar lite krångligt… Jag vacklar mellan 38 och 39 vad gäller skor, 36-40 vad gäller kläder, och byxor är ofrånkomligen för långa.
Här i Storbritannien har jag 5½ i skor, 12 i kläder (har nog 14 på något jag köpt, iofs…), och byxlängd “short” är precis lagom långt.
Här har de nämligen förstått det där med skostorlekar: 5 motsvarar 38 och 6 motsvarar 39. Men eftersom en del fötter ligger mitt emellan så har de även halvor också: 5,5 = 38,5 = perfekt för mig.
De har även förstått att människor är olika långa, och i princip alla byxor jag har sett (mestadels formal wear, iofs) finns i längderna short, regular och long. Jag är kort = byxlängd short = perfekt.
Jag har för övrigt alltid trott att formal wear skulle vara lite mer… tja… obekvämt. Varför vet jag inte. Men de två “formella” byxorna jag har är banne mig några av de bekvämaste jag har. Härligt!
Ikväll såg jag och Doktorn Sharpe’s Rifles, den första i filmserien om Napoleonkrigssoldaten Richard Sharpe. Hornblower på land, liksom. Jag älskar Sharpefilmerna och har sett alla femton förut (Doktorn var kanske mer måttligt imponerad); ja, jag såg alla femton, älskar dem, tröttnade inte och vill se dem igen. Jag har dock all förståelse för de som gör. Jag gillar dem främst för stämningens skull: frogs & lobsters, tidigt 1800-tal, engelsmän (och irländare), ljuva brittiska dialekter, osv osv. Det finns mer som ger stämningen och som brukar vara med i sådana här filmer, men även om de är förutsägbara så tänker jag inte spoila er här. Jag gillar dessutom musiken - imorgon (idag är det för sent) kanske jag kan se hur det funkar med att lägga in youtube-videos här.
Jo, just det ja! Sharpe spelas av Sean Bean (Boromir, ni vet). Japp, “Still sharp.” *fniss* Han passar alldeles utomordentligt i rollen.
De första fjorton filmerna kom ut mellan 1993 och 1997. År 2006 kom en femtonde film, och senare i höst kommer ännu en. Ser fram emot det! Går inte att få nog.
Nu ska jag fortsätta läsa den enormt kassa bokserie som jag inte tycks kunna sluta läsa (japp, kan mycket väl vara orsaken till att jag inte bloggat tidigare idag eller igår). Sedan är det minnsan dags att sova. Imorgon väntar söndagsbrunch med te (fast detdricker jag i och för sig varje morgon), ägg och engelskt bacon - mums!