Jahapp, så bra gick det med ett inlägg om dagen. Jaja, jag får väl skriva två idag istället. Till mitt försvar så var igår en seg dag. Vaknade natten till igår med en sådan fruktansvärd huvudvärk, en sådan där där man inte längre kan höra sig själv tänka. Tack och lov hjälpte värktabletterna, och jag somnade om. För att sedan vakna strax innan 12. Behövde väl sova, kanske. Var hemskans stel och hade ont i axelpartiet större delen av dagen. Fick lite massage av Doktorn (tack!) och idag är det bättre.
Pallrade mig iväg och handlade igår, och blev återigen påmind om den engelska artigheten. Framför mig i kassan stod en kvinna, och framför henne en tant äldre dam, som behövde hjälp med att packa och som tog en hiskeligt lång tid på sig. När hon väl var kvar och det var dags för kvinnan framför mig få sina varor scannade, så bad kassörskan så hemskt mycket om ursäkt för att det hade tagit sådan tid. När det var min tur så bad on återigen om ursäkt - när hände detta senast i Sverige? Här bes det om ursäkt, man svarar att det är lugnt, och allt ÄR lugnt. Ingen kvarvarande irritation, för det är svårt att vara irriterat på folk som ber om ursäkt, iallafall när det gäller saker de inte riktigt kan hjälpa. I Sverige hade alla snarare blivit mer och mer irriterade, kassörskan hade varit jättestressad och alla hade varit sura, utan någon tanke på att be om ursäkt. Det är inte första gången detta händer, och ibland har till och med kunden (vars kort kanske strular eller något) bett oss i kön bakom om ursäkt för att det tar så lång tid.
Artighetens land, och jag gillar det.